Göteborgsposten – 19 oktober 1865, sida 1

Am ——— ni — sporde grefve P. — skilnaden mellan oss? Jo, jag röstar emot och ni för förslaget. Men då jag lagt min nei-sedel i urnan, så går jag hem och ligger lugnt i min säng när resultatet blir kändt. Ni lägger er ja-sedel i urnan, men måste stanna qvar — och får stryk på hemvägen. Se der den stora olägenheten af att ega ett färskt adelsbref-. IIvad hindrar konungen att i adligt stånd upphöja 3 å 400 liberala personer som rösta för förslaget, frågade någon samme grefve P. — Jo törst och främst svårigheten, svarade denne, Åatt uppdaga så många suJetter och dernäst svårigheten att bereda rum på riddarhuset, hvartill riddarhusdirektionen skall taga sig så god betänketid, att reformfrågan under tiden afgöres. Sistförsamlade ständer samtyckte dertili att krigskollegium skulle få reorganiseras till en armeförvaltning, men med uttryckligt vilkor att kollegiets aflöningsstat icke skulle öfverskridas för det nya embetsverket. En kommission tillsattes dertill af regeringen för uppgörande aft förslag till armeförvaltningens speciela organisation; kommissionen grep verket an, och vid uppgörande af lönestat för armeförvaltningens tjenstemän tilldelades hvardera af de fyra departementscheferna 7,500 rdrs lön. Kommissionens ledamöter voro desamma, som skola bli departementschefer. Men lönestaten blef derigenom otillräcklig för armåförvaltningens underordnade tjonstemän. Huru skulle nu den saken afhjelpas? Jo, man föll på den iden att föreslå det all den speciela räkenskapsgranskning, som förr verkställts i krigskollegium, skulle ske ensamt i kammarrätten. Kollegiets tjonstemän i dess rovisionsdepartement skulle derigenom komma på bar backe, hvilkot desto lättare lät sig göra som dessa endast antagits på förordnande. Kommissionen var så säker på sin sak, att då dess förslag insändes till regeringen, yttrades i skrifvelsen att den (kommissionen) tilltörsäg sig bifall ull förslaget. Mera som en sormalitet än som en åtgärd af egentlig vigt remitterades förslaget till kammarrätten, som emellertid i ott med stor talang skrifvet utlåtande visade: dels att för betryggande af statens säkerhet borde den speciela räkenskapsgranskningen lorttarande utöfvas i armöförvaltningen, som under sin värd skall innehafva hela sjorde hufrudtiteln och den dertill hörande dyrbara krigsmaterielen, och dels att, om berörde granskning ensamt at kammarrätten skall förrättas, så ersordrades dertill en betydligt ökad revisionspersonal, hvilken då kommer att aflonas trån sjunde hufvudtiteln. Dessa argumenter voro så slående att regeringen nödgades förkasta det oftanämnda förslaget. Man hade knappast väntat denna utgång, emedan man kände att hela organisationsarrangementet redan på förhand var afgjordt. Det är emellertid väl värdt att ihågkomma, att hurudant arbetssättet in är i de kollegiela embetsverken, så ligger i deras stora detaljkunskap, deras oberoende ställning och derpå grundade sjelfständighet en ganska stor garanti mot de förhastade beslut, som så lätt bli en följd af den centraliserade styrelsen. Ganska säkert är, att om det ofvannämnda kommissionsförslaget icke underkastats kammarrättens granskning, så nade det obetingadt och nästan obesedt vunnit regeringens bifall, med den påföljd, att en ganska behöflig specialkontroll afskaffats och derjemte att ständernas föreskrifter blifvit kringgångna. I Lördags tog hr A. L. Björck, såsom utgifvare af Posttidningen, afsked af allmänheten. Detta afsked återgifver ganska troget