Göteborgsposten – 18 oktober 1865, sida 2

—— ——— bjudning. Då jag fullkomligt väl känner den motvilja ni alltid af oförklarliga skäl hyst mot mig, och äfven de ordalag med hvilka ni haft den finkänsligheten — för att icke tala om ert samvete — att yttra er om mig inför mitt barn och min myndling, kan jag blott uttrycka min förvåning öfver er begäran på samma gång som jag bestämdt afslär den. Och jag skall samvetsgrannt företaga verksamma ätgärder för att förekomma det ni någonsin mera skall komma i tillfälle att söka tillintetgöra mitt inflytande och min auktoritet öfver min myndling och mitt barn genom direkt eller indirekt förtal. Er belackade och förorättade slägting Silas Ruthyn. Jag var liksom träffad af åskan; och likväl, hvad kunde jag göra för att arvärja det slag som skulle isolora mig? Jag grät högljudt, med händerna hopknäppta, och betraktade den gamle mannens marmorhvita anlete. Utan att synas lyssna till min klagan, lade han ihop och förseglade sin biljett och öfvergick derefter till att besvara lord Ilburys bref. Då denna biljett var skrifven lade han äfven denna framför mig och jag genomläste densamma. Den hänvisade lord IIbury till lady Knollys för att erhålla förklaring öfver de olyckliga omständigheter, hvilka tvingade honom att afböja en bjudning, hvars antagande skulle ha gjort hans brordotter och dotter så lyckliga. — Ni ser, mitt barn, huru öppenhjertig jag är mot er, yttrade han i det han lätt svängde på den öppna bil