Xx 2 1 Från Utlandet Mellan Amerika och England har en längre tid pågått en officiel notvexling, hvilken lätt kunnat och möjligen ännu kan leda till allvarliga förvecklingar. korrespondensen börjar med en depesch från amerikanske gesandten i London, mr Adams, till lord Russell och är daterad d. 7 april 1865, afgifven med anledning af sydkaparen Shenandoahs vänliga emottagande i Melbourne, hvilken anledning han begagnar till att återupptaga hela frågan om sydkapares utrustande från britiska hamnar, förklarande Russell ej kunna framaraga ett enda exempel på att en sådan skada tillfogats en nation af en annan, utan att föranleda till de allvarligaste förvecklingar, och slutande med att uttala en förhoppning om att inga vidare kränkningar af samma slag må tillåtas samt Förenta Staternas flotta åter medgifvas full och fri fart i britiska hamnarne. — Lord Russells svar är dateradt d. 4 maj och slutar med dessa ord, som äro depeschens kärnpunkt: Storbritannien skulle (om det inginge på en sådan ansvarighet som den Adams ville pålägga det) derigenom bli ansvarigt för hvarje skepp, som kan ha lemnat en britisk hamn och sedan befunnits af Sydstaterna användas till krigsskepp; ja, för hvarje kanon och hvarje musköt, som de konfedererade begagnat ombord på ett krigsskepp, om de tillverkats i britisk sabrik. Dessa ord vilja säga detsamma som att England frisäger sig från allt ansvar för de af Adams antydda skador. — I nästa depesch från Adams, daterad den 20 maj, lemnas en bestämd redogörelse för de skäl, på hvilka de amerikanska anspråken äro grundade. Gesandten förklarade deri, eller rättare amerikanske statssekreteraren Seward genom honom, att Englands erkännande af de konfedererade såsom krigförande var förhastadt och utan preecedensfall; att det var lika med ett skapande och ej blott ett erkännande at ett krigstillstånd; att verklighet sedan gifvits åt detta uteslutande genom olagliga utrustningar i de britiska hamnarne med tillhjelp af britiska undersåter; att utan dessaså utrustade skepp intet spår skulle synts af insurgenterna såsom krigförande på oceanenl; avt ständiga föreställningar gjorts deremot under kriget af Förenta Staterna; att genom ongelska regeringens förskyllan försöken att undertrycka missbruken varit nästan fruktlösa; att följden varit den stora förödelse, som de amerikanska skeppen och laddningarne undergått; och att Storbritanniens köpmän derigenom indirekte dragit vinst af andra sina medborgares orättfärdiga handlingar. Slutsatsen är, att de kränkningar, som sålunda tillfogats ett land, hvilket dock ständigt sökt hålla alla sina förbindelser, i följd af ofullkomligheten i de till hands varande lagliga medlen att förhindra dem, såväl som olusten att förskaffa sig en verksammare makt, äro af så allvarsam natur, att de med skäl och rätt konstituera giltiga anspråk på upprättelse och skadesersättning. — D. 30 aug. besvarade Russell skrifvelsen, med förklaring att Storbritanien trofast och opartiskt hållit sina neutrala förbindelser, och att blott det samvetslösaste spioneri och de mest godtyckliga konfiskeringar kunnat förhindra de åsyftade fartygens utrustning, hvarför det ej finnes något skäl eller någon orsak, att anklaga H. M:ts regering för underlåtenhet i uppfyllandet at sina internationala förbindelser under do fyra år det borgerliga kriget varade, och attintet gil