Göteborgsposten – 17 oktober 1865, sida 1

ser, som Dzienniks4 trovärda korresp. dagligen insända till våra spalter4, Denna tidning har ock underbara saker att berätta om det enskilta lit, som hvar och en af de mera kända bland emigranterna för. Tänk eder, enl. denna tidn, en hop entusiaster, genom politisk förtviflan bragta till sorglöshet och demoraliserade genom penningbrist, för stolta att tigga och för lättjefulla att arbeta, och ni har panoramat af lemigralion Polonatse, sådan det rysk-polska bladet utmalar den sex gånger i veckan. De ifrigaste och hemlighetsfullaste spioner, som användes under Nicolai tid, kunna icke hafva meddelat meca värdefulla detaljer till den detectiva polisen, än dem som nu dagligen regaleras af donna tidning. Hvad som då endast blef kändt för polisen är nu bekant för m llionen; hvad som då ansågs vara en statshemlighet, släppes nu ut bland allmänheten några timmar efter korrespondensernas ingång från Zirich och Paris. Detta är ett nytt mode, som icke bidragit till att stärka känslan af moralisk och politisk solidaritet bland de landsflyktiga eller höja dem i deras landsmäns aktning. Ty de offentliggjorda berättelserna kunna ej helt och hållet spinnas upp. Den polske läsaren måste komma till den slutsats, att fustän berättelserna kunna vara väl mycket färglagda, äro de dock i hufvudsaken icke helt och hållet ogrundade. De polska flyktingarne i zärich hafva blifvit så uppretade öfver dessa förrädiska bref, att de gripit en person, som de ansågo vara korrespondenten, och dragit honom inför en improviserad domstol. Det värsta var, att korresp. sjelf ej var den gripne, men lik väl befann sig tillstädes och genast efter sessionens slut sände en redogörelse för densamma till sina förmän i Warschau. Ransakningen hölls i en balsal och domrarne sutto å den läktare, som vanligen innehades af musikanterna. Fången hade öfverraskats om natten och i smyg förts till den improviserade domsalen. Dörrarne till huset voro stångda och vakt hölls i grannskapet, för att afhålla schweizisk polis från att intränga. Der sanns en allmän åklagare, en advokat för fången, en fångvaktare, en notarie, alla regelbundet valda och utnämnda af de polska politiska sällskaperna i Zärich, liksom om Polen icke vore en myth och det funnes en regering och ett samhälle med dess namn. Fången medgaf sina ryska sympatier, men nekade till anklagelsen. I afseende på de landsflyktiges dagliga lif är det verkligen förvånande att se, med hvilken ifver hvarje ansedd persons rörelser följas och skildras i Dzienniks krönika. Om de många aktningsvärda männen bland dem är föga att säga, utom det att de dinera, spela biljard och söka efter tillfälle att öka sina sinade inkomster. Men det är i porträtterandet af de mera tvifvelaktiga karakterernas lif, som korrespondentens grafiska penna förnämligast excellerar. En öfverste, som bedrager en restauratör och, då han aflägsnar sig, döljer en död katt i sin kappa; en prest. som anordnar en teatralisk föreställning till förmån för sina landsmän i Soleure och utför polska danser med tyska balettflickor; en annan prest, som förljufvar landsflyktens ensamhet genom att gifta sig med en klädsömmerska — en vacker flykting, som tjenat den polska revolutionsregeringen med synliga följder för den och henne sjelf, och nu gfver sin hand och sin vinst åt en landtbrukare, som skulle vara lyckligare, om hon icke hade en liten syster att införa med i hushållet. Sådana äro de dramatis personer, som aftecknas i konungariket Polens officiela tidning. Namnen utsättas naturligevis alltid tydligt — de olyckliga kunna ju ej klaga. Det sagda kan vara nog, att för allmänheten beteckna arten af den nya förföljelsemetoden.