Göteborgsposten – 16 oktober 1865, sida 1

nimmel. Klockan 7 hördes skarpskyttarnes revelj och straxt derefter intågade de närmaste filialatdelningarne at Örebro skarpskyttekär. Oaktadt dagen var förklarad för helgdag, var det ett lit och en rörelse på stadens gator, som på en marknadsdag. Ölver allt såg man högtidsklädda menniskor och det ena åkdonet följde efter det andra. Klockan 10 samlades samtlige skarpskyttekårerna till gemensam ötning och för indelning till bataljoner under befäl af Örebro-kårens ötverbelälhafvare, löjtnant Burön. Kl. 12 anlände II. M. konungen och hertigen at Dalarne jemte svit, och emottogs IH. M:t vid bangården al landshösdingen, festkommiten, samt civile och militäre embetsoch tjenstemän. Stockholms skarpskyttekår, nära 100 man, hvilka befordrades med extra tåg, ankom föret vid 2-tiden. Redan kl. 1 började folket samlas på stora torget kring den ännu omhöljda Eugelbrektsstatyen. Från rådhuset till kyrkan voro skarpskyttar uppställda i dubbla leder. En sqvadron af lifregementets husarkår under ryttmästaren Lagerhjelm och ett kompani af Nerikes regemente under kapten Bågenholms befäl voro dessutom inkallade till tjenstgöring. Kl. 3, till 2 aftågade från rådhussalen först skolstaten och karolinska skolans lärjungar, derpå magistraten och stadsfullmäktige, i staden varande officerare at Nerikes reg:te och lifreg. husarkår samt slutligen ståndspersoner från staden och länet. Straxt derpå ankommo konungen och prins August och togo plats på för dem i koret sramsatta stolar. Konungen uppvaktades al kabinottskammarherren baron Fleetwood, öfverstelöjtnant v. Vegesack, ryttmästare v. Schildt samt löjtnanterne grefve Cronhjelm och Thestrup. Psalmen 124 -Var Gud är oss en väldig borg afsjöngs derpå af den talrikt församlade allmänheten. Doktor Gumielius, kyrkoherde i Orebro och första upphotvet till Engelbrektsstatyens resande, höll derpå festtalet. Efter att hafva nämnt orsaken till dagens högtidlighet, ville han söka i nägra drag framställa bilden at Engelbrekts verksamhet. Talaren påminde att under tider af stort förtryck, det framstått män, som genom kraft och beslutsamhet räddat fosterlandet från en hotande undergång. De offra gerna, liksom romaren Curtius sitt lif för fäderneslandets välgång, och de rycka med sig ett folk som med beundran följer sin hjelte.