Efter detta uppträde lefde jag i en beständig fruktan att jag skulle bli kallad till min onkels rum för att aflordras en förklaring rörande mitt möte med kapten Oakl ley, hvilket oaktadt min fullkomliga oskuld kunde synas misstänkt; men ingen sådan undersökning följde. Kanhända han C misstänkte mig, eller kanhända han hyste den asigten att ingen qvinna talar sanning vid sådana tillfällen och att han derföre ej ville höra hvad jag hade att säga. Jag är mera böjd att antaga den senare tolkningen. Jag förmodar att plånboken nu på något sätt blifvit fylld, ty nästa morgon begaf Dudley sig i väg på en af sina fashionabla utflygter, susom Milly i sin oskuld ansåg dem vara; denna gång gällde resan W olverhampton. Samma dag anländo d:r Bryerly. (Forts.)