Göteborgsposten – 13 oktober 1865, sida 1

neml. att regeringen genom sitt handlingssätt kapat en politisk martyr, tyckes nu skola på olika sätt bekräfta sig. En utomordentlig och rörd åhörarekrets, bestående af såväl allmoge som långväga ifrån komna vänner, ölvervar pastorns afskedspredikan i Ryslinge isöndags åtta dagar. I denna predikan påpekade han på ett djerft och slående sätt, huru lätt en kollision kan inträda mellan pligten att säga sanningen öppet och oförbehållsamt och de konventionela afseenden som åläggas af de olika lefnadsvilkoren. Vi kunna till detta meddelande lägga den ganska betecknande underrättelsen, att af pastor Birkedals många vänner, såväl här i landet som i Norge, förberedes en subskription, med syfte att tillförsäkra hans eventuela enka om en passande lifränta. För ej länge sedan uppehöll sig här i staden en bekant utländsk antiqvarier, mr Joseph från London, i ändamål att inköpa en mängd gamla kuriositeter. Afsigten uppnåddes, och han kom äfven öfver åtskilliga verkligt sällsynta och dyrbara saker. Att nämnde mr Joseph haft ögonen med sig, der det gällde att uppsnoka saker, som han kunde begagna, visar följande lilla anekdot. Då engelsmannen en dag promenerade på gatan, upptäckte han i ett fönster tvenne blomsterkrukor, hvilka särskilt intresserade honom. Utan vidare betänkande skyndade John Bull in i huset, ringde och lät anmäla sig hos herrskapet. vill ni sälja dessa tvenne blomkrukor? frågade affärsmannen frun i huset, i det han utan vidare omsvep gick rakt på saken. Nej. vi handla icke med blomkrukor!, löd svaret. Ej ens om ni får dem riktigt bra betalta?: fortfor engelsmannen kallblodigt. Vill ni sälja dem för 1,000 rdr (danskt): Tusen rdr äro penningar, och den eleganta damen sade derför helt förvånad: Det förändrar visserligen saken, men jag måste i alla fall först tala med min man. Medgifvet, svarade engelsmannen, jag skall titta upp i morgon. Så snart mannen kom hem, berättade hustrun för honom händelsen. Var det en mosait, som bjöd dig 1,000 rdr för de 2 krukorna, sade han, så äro de minst värda 1,500 rdr, och han skall ej få dem under 1,550 rdr, sedan köpa vi maken till dem och ingen skall ha misstänkt oss för att handla med gamla krukor, och du skall få dig en ny Brisselermatta. Sagdt och gjordt. Följande dag kom engelsmannen igen. Då han fick höra det pris man begärde, tog han, ordkarg som. vanligt, fram penningarne, tackade med ett leende för den goda handeln och upplyste nu det äkta paret om, att de, utan att veta det, egt tvenne blomkrukor af sällsynt fint Sövresporslin, hvilket f. n. betalas af aristokratien i England med fabelaktiga priser.