Göteborgsposten – 12 oktober 1865, sida 1

Rivalerna. Hela tiden som Dudley behagade påtvinga mig sitt förhatliga sällskap fortfor jag att gå med hastiga steg mot hemmet och hade nästan uppnått huset då Milly mötte mig med ett bref, som anländt till mig med posten, i handen. — Detta är väl ytterligare verser, Milly. Han är en ihärdig poet, hvem han än må vara. Jag bröt med dessa ord sigillet, men denna gång var det endast prosa. De första orden voro kapten OÖakley. Jag måste bekänna att det var med en underlig känsla som jag såg detta namn för mina ögon. Det var kanske ett frieri. Jag väntade dock ej för att fundera öfver saken utan läste följande meningar, skrifna med alldeles samma hand, som skrifvit de små poemer med hvilka jag tvenne gånger blifvit hedrad. kKapten Oakley sänder miss Ruthyn sin kompliment och hoppas, att hon skall ursäkta att han anhåller det han, under sin korta vistelse på Feltram, må tillåtas få göra sin uppvaktning på Bartram-IIaugh. Han har varit på ett kort besök hos sin tant, och kunde ej befinna sig så nära Bartram, utan att åtminstone försöka att förnya en bekantskap, hvilken ban aldrig upphört att med förkärlek erinra sig. Om miss Ruthyn ville vara af den godheten och gynna honom med ett aldrig så kort svar på den fråga han