Göteborgsposten – 11 oktober 1865, sida 2

Fran Utlandet. En i ganska stor skala tilltagen lögn har under nägon tid ventilerats i den utländska pressens organer. Några amerikanska tidningar meddelade nemligen för någon tid sedan en lång lista öfver personer i England, hvilka skulle varit deltagare i ett lån, som Sydstaterna erhållit derstädes mot säkerhet i hypotek af bomull. Bland den massa namn, som å denna lista förekommo, såg man ätven skattkammarkansleren Gladstone, Delane (hutvudredaktör i Times), Rideaut, egare afMorning Post, hr Evelyn Ashley, lord Palmerstons privatsckretorare, vidare Berestord Hope, Laird och Seymour, samt Spencer, hvilken senare under amerikanska kriget skritvit en följd af klara och från hans ståndpunkt väl hållna artiklar om ställningen i Amerika, m. fl. Ej nog med att man beskyllade dessa högt ansedda politiska män för spekulationer i det kemligen tvifvelaktiga Sydstatslänet; man antydde ätven, att dessa personer på grund häraf varit intresserade af Sydstaternas framgång och genom sitt anseende töranledt den mot Nordstaterna ovänliga hållning, som en så stor del af engelska pressen och i viss mån iftven engelska regeringen skulle visat. Med andra ord, man ville tillvita dem att ha gjort sig skyldiga till den vanhedrande bedristen, att halva af slem vinning sålt sin ära och sin politiska mening. För att göra lockbetet ännu mera behagligt, påstod man, att listan INrskref sig dirckt från zorda:no Sckreteraren Sewards byrå. De amerikanska tidningarne meddelade densamma, bisogande åtskilliga mustiga artiklar öfver England hvars politiska ära på detta sätt ofta besudlas af s icke statstvetydiga penningspekulanter. De eng tiidningarne visade den takten, att ej gifva listan, tills slutligen NMorning Star at hartihat lät sig förmås att intaga den i sina spalter, äfvenledes der åttöljd af några skarpa, ärekränkande artiklar, hvaritrån saken vidare gjorde sitt intåg i den kontinentala pressen. Vi togo genast för gilvet, att det hela var oaktadt den Sewardska skylten en kolossal yankee-humbug och blefvo ej litet törvånade 5tver att se, huru vår kollega på platsen med sin dock vanliga förkärlek tör Nordstaterna ätergaf beskyllningarne och ej tvekade att öfverösa med ohemula tillvitelser de anseddaste namn i England, förklarande sig nu ha gåtan klar, hvarför England under kriget iakttagit en så besynnerlig hållning mot Amerika. Vi trodde i törsta början, att vår kollega skulle låta äfven oss skyldra på den famösa listan, emedan jemväl vi någon gång vågat klandra ett eller annat steg at Nordstaterna. Man är ej fullkomlig här i verlden, och äfven Nordstaterna kunde ha gjort misstag. Emellertid har det nu visat sig, att ofvan antecknade namn blifvit bedrägligt inflickade på listan, och den rysligt tillämnade förklaringen öfrver, huru det enskilta vinstbegäret styr Eng. lands politik, den slemma vinningen diktera individernas åsigter, har upplösts i en kolos sal humbug. Vi kunde, som hittills öfver den samma iakttagit föraktets tystnad, men saker har väckt allmänt uppseende och på flera hål