Göteborgsposten – 10 oktober 1865, sida 1

;ch kombinera de skiftande taflor, som i det örliga menniskohvimlet — i Paris! — möta ians blick. Om Watt än saknar det genialiska djup, det blixtrande fyrverkeri, som stunlom förråda sig i Orvar Odds causeries, eger nan dock det företräde, att hans stil aldrig synes sökt och att den troget återgifver, hvad hans blick uppfattat och hans tanke kombinerat; ty man saknar ingalunda bakom den lekande formen den tänkande iakttagaren, den pröfvande menniskokännaren. Jag har genom denna bok lärt mig känna Paris bättre, än af de trenne resor, som jag gjort dit, yttrade någon häromdagen, och han hade rätt. Blott som en guide är den at ovanlig förtjenst, emedan den eger rik spiritualitet och ej blott är ett torrt uppräknande af Paris märkvärdigheter, än mera då som en lätt skildring af detta pariserlit, om hvilket vi läst så mycket, på hvilket vi tänkt så mycket. Man kan ej angenämare tillbringa en stund, än med att krypa upp i sitt soffhörn och med denna bok göra en tanketrip till verldens hufvudstad på intelligensens vägnar. I första kapitlet: Driveri, gå vi omkring utan något egentligt mål. Vi flanera, det är endast i Paris man kan flanera, på boulevarderna, beundra utställningarne i fönstren, grisetterna med deras lätta, sväfvande gång, titta då och då in på kaferna eller blanda oss in mellan de utanför dessa på trottoiren befintliga labyrinter af bora och stolar, kasta en blick i aftontidningarne och egna till sist innan vi gå hem, vår hyllningsblick åt någon primadonna på en Caf chantant. I andra kapitlet: Utom staden, utsträcka vi vårt flanerande till Paris omgifningar. Vi skynda genom Champs Elysces ut i Boulognerskogen, tör att göra le tour des lacs, för att se och ses. Vi åse kappridningarne på Longehamps och betrakta menniskohvimlet derstädes, eller draga oss bort till Saint Cloud. Mot qvällen skynda vi tillbaka till Paris och kasta oss uti Jardin Mabille i cancans öfvergifna ras. Men vi ha äfven kommit till Paris för att äta: det franska köket är verldsbekant, och förf. gör oss dermed in efsigie bekanta uti 3:dje kapilet. Vi äta med honom hos Duval en god middag med en tallrick soppa, två kötträtter, legumer och desert samt en liten butelj vin Carafon) ect. för — 1 fre, men utan serviette, begagnandet af en sådan kostar 1 sous. En dag besöka vi de s. k. maisons de bouillon, efter mönstret af Duvals inrättning, men ej så gouterade. Frukost spisa vi i något af de s. k. Crämeries, der man för 1 fres får sin terrin kaffe eller chokolad, sina ägg eller sin kortlett med en carafin vin till. Cråmerie Sauvey besökes isynnerhet af skandinaver. Uti 4:de kap. inför förs. oss i Quartier Latin, studentqvarteret. Man kommer från Pont Neuf alldeles in på hufvudgatan, Rue Dauphine, vid hvilken ligga Caf Jules Cesar, Hötel Corinth med öfverskriften: Non licet omnibus adire Corinthum. Här ha vi vid Rue de Pecole de mdecine Marats hus, nästan alldeles oförändradt. Cas Procope med namnen på sina gamla stamgäster: Voltaire, Rousseau, Mirabeau m. fl. Här möta vi lEtudiante, dock ej på dagen, då arbetar hon (studentgrisetten), men om aftonen med hennes student vid någon af biljarderna på Grand Catc Mazarin eller på bal i Closerie des Lilas, der man alldeles icke är generad. Studenten kommer stundom dit med sin pipa, i nattrock och tofflor. Paris gömmer stora konstskatter. Försattaren gör oss i hast bekant med dem uti 5:te kapitlet: På utställningar; men för oss snart vidare bort på en intressant promenad genom kyrkogårdarne: Pere-Lachaise och Montmartre, och så derifrån i 7:de kapitlet till Thååtre-Frangais, der vi med honom njuta af det förträffliga spelet i komedien, af den högt