Göteborgsposten – 9 oktober 1865, sida 1

på samma tider som för kronans otriga sÅrar!ir föreskritvet. Fyren belyser hela horisonten it emot sjön med stadigt rödt sken. b Branvinsbränningen i länet. PossesSionaten J. Nielsen å säteriet Blomsholm i Skee socken och Wette härad har hos Kgsss Bfhde anmält, att han ämnar utöfva bränvinsbränning under tiden fr, o. m. den 1 November till d. 1 December innevarande år med en tillverkning af 300 kannor pr dygn. Oförskämdt kannstöperi. I Köpenhamn finnas tvenne rysk tyska organer, Kronen och Enhver Sit-, för hvilka hrr Grime och Michael Gjörup stå i spetsen. Den förre yrkade, som bekant, för någon tid sedan, att Sverige skulle godvilligt afstå norska finnmarken med dess ypperliga hamnar åt Ryssland, annars borde detta taga dem med våld, för att kunna hålla enflotta deruppe och dermed skydda Nordens sjeltständighet. Den senare, hr Gjörup, en af den danska hofcliquens och reaktionens lakejer, vill, att Danmark skall, på samma gång Ryssland följer hr Grunes vink, återtaga från Sverige provinserna Skåne, UHalland och Blekinge. Det vore ju ett lämpligt upprepande af den gamla alliansen mellan Ryssland och Danmarks konungahus för Sveriges styckande och Nordens ; utmattning, och hr Bismarck skulle naturligt-si vis ingenting ha emot att sjunga tredje stäm1 0 — — — — — — — AR MM OO —-— man i en sådan trio, så att man skulle kunna få en fullständig återbild af ställningen vid Carl XII:s tillträde till Sveriges tron och äfven ,) vid Gustaf III:s. Lyckligtvis äro omständigheterna i den vigtiga mån förändrade sedan i dess, att danska folket ej skulle inlåta sigjpå en så sjeltmördande handling. Danska och 1 1 I l f 1 ( ! ; svensk-norska folken ha en gemensam fiende: det är den rysk-tyska clique, som för sina innersta önskningar finner ett uttryck i följande politiska betraktelser af hr Gjörup: Lyckligtvis börjar (i Danmark) den mening göra sig gällande, att Danmark, för att skaffa sig ersättning för den i förra året lidna förlusten genom Wienerfreden, måste söka att återförvärfva sig de gamla danska provinserna Skåne. Halland och Blekinge, som Sverige för 200 år sedan röfvade ifrån oss. Redan straxt efter fredsslutet funnos många(!), som uttalade den önskan, att danska armåen skulle genast marschera in i Sverige, och svenskarne trodde sjelfva(!), att vi skulle kunna ätereröfra de gamla danska provinserna; det berodde blott på, om Danmark kunde behålla dem. Ju vildare och djerfvare den dynastiska och doktrinära skandinavismen uppträder nu för tiden, desto större blir det anti-skandinaviska partiet, som Önskar krig med Sverige(!), ja, ett sådant krig kan tillochmed bli nödvändigt, för alt i tid kufva all praktisk skandinavism och frigöra landet från de individer, som heldre önska en knng Carl, än en kung Christian på tronen. Vi äro öfvertygade om, att Ryssland icke har något emot, att Sverige ytterligare försvagas, och vi tro, att Bismarck icke vänder oss ryggen. De öfriga stormakterna, äfven Frankrike, åse visst ganska likgiltigt(!), att Sverige blir tre provinser fattigare, än det nu är, ja, strängt taget, måste Frankrike, som byllar folkens nationalitet, stå på Danmarks sida, — ty Skåne, Halland och Blekinge hafva ännu öfvervägande dansk nationalitet(!). Om våra skandinaver här inbilla sig, att kärnan af folket icke önskar ett sådant krig, så vilja vi försåkra dem om motsa sen. Det: ges icke få, som önska det — för att nedergöra den praktiska skandinavismen och för att den tid må komma, då hvar man i Danmark har ett danskt och icke ett svenskt hjertelag. Huru löjlig och dårhusmessig denna uppsats än må synas, ha vi dock återgifvit den, för att visa, med hvilka tankar den reaktionära cliquen i Danmark umgås. Det är, af sådana tankefoster att döma, ej underligt, att den för alltid der spelat ut sin roll. Inbrottsstöld. Biljettförsäljaren Stenström, anställd vid Kumla station, blef d. 5 d:s inforslad till Örebro länshäkte, derföre att han natten emellan d. 4 och 5 genom inbrott stulit ur biljettkassan cirka 106 idr, hvilket på morgonen, då en af stationskarlarna sopade goltvet, upptäcktes. Stationsinspektoren, nr Uggla, var tör tillfället bortrest. Uddevalla höstmarknad. Från Uddevalla skritves I B.-T. d. 6 d:s: Imannaminne torde icke, såsom i år, hafva inträffat, att var höstmarknad lörsiggått under solsken, och utan att en droppa regn fallit. Såväl tilltölje deraf, som ock att landtmannen hunnit undangöra de vigtigaste hastgöromälen, har marknaden varit mycket talrikt besökt och omsättningen ganska stor. Viskmarknaden började redan i Tisdags, och hollos da siskvarorna temligen dyra; men sedan storhåtarne om onsslagen hunnit anlända, föllo priserna något. De hafva, vid god tillförsel, husvudsakligast varit följande: För spillångor af bättre beskaffenhet 7: 59 u 1? rdr pr våla, för sämre ända till 6 rdr; för saltlångor 7 a 9 rdr för bättre och 6 å 6: 50 för sämre vara; för tran 1 rdr 33 öre pr ka. Af kreatur var riklig tillgång, ehuru i allmänhet af magrare beskaffenhet. Priserna voro billiga och afsättningen gick raskt undan. För 13 qvarters oxar betaltes 100 rdr; för ,wackra småtjurar 50 a 60 rdr; vackra kor såldes för 45 a 50 rdr, mindre d:o för ända till 20. Af spanmål var hafretillförseln ganska god och allt det till; I förda uppköptes till 75 öre pr 20 skålp.; af råg var t ganska litet i marknaden och priset stod i 93 öre a 1 rdr pr 20 skålp. Af hästar voro nästan endast krakar i marknaden, värda hudpriset. För en liten vacker hingst, bästa kreaturet på platsen, begärdes 300 rdr. Den stora svinhandeln var rikligen försedd, men priserna ej särdeles billiga. Fyra månaders grisar betingade 12 å 14 rdr. För en större ärsgummal galt, särdeles vacker, begärdes ända till 80 rdr. Af gronsaker var tillförseln ringa och priserna höga. Pepparrot betingade 2: 50 pr 20 skalp., kål 15 rdr skocken, rödlök 16 a 25 öre skålp. — Marknaden har för öfrigt aflupit utan några större oordningar. Endast en stöld är i polisen anmäla. en gumma, som lagt giv