Göteborgsposten – 5 oktober 1865, sida 2

— Vi skola tala med honom Milly, då han kommer tillbaka. Låt oss vänta här. Vi stannade följaktligen på tröskeln. Den sjukas klagoljud hade rört vårt medlidande och intresserat oss för den sjuka flickans tillstånd. — Kors! se der ha vi Pegtop, yttrade Milly. I detsamma fingo vi se Dickon Hawkes blackiga röda rock och smutsiga frånstötande ansigte. Han stultade fram stödjande sig mot sin käpp, der han passerade öfver gårdens ojemna stenläggning. Med ett slags grymtande ljud rörde han vid hatten för mig, men syntes alldeles icke tycka om värt besök, ty han såg surmulen ut och ref sig i hufvudet under den runda hatten. — Er dotter är sjuk, fruktar jag, yttrade jag. — Ja, och hon kommer att kosta mig betydligt, liksom hennes mor gjorde. — Jag hoppas att hennes rum ej är ohelsosamt eller obeqvämt; — Änncej. hon har det beqvämt nog — mer än jag. Alltid talas det om Meg och icke om Dickon. (Farta Y