Göteborgsposten – 30 september 1865, sida 1

Detta är om natten, men äfven på dagen förföljes man i vår goda stad af tutningar, hvilka för vår tid ega en nog abderitiskt anstrykning, och som heller aldrig förfela att hos främlingar väcka förvåning och — löje. Vid hvarje fullt timslag höres nemligen, som bekant, från tornets djup trenne dofva och mystiska trumpetstötar, och icke nog med en gång, fyra gånger å rad — summa tolf särskilda tutningar — utgå signalerna från den öfver våra hufvuden sväfvande messingsluren. Det är visserligen sannt, att under dagens buller de ofta nog ej förnimmas, utom i kyrkornas närmaste grannskap, men hvartill tjena de väl då? Skola de vara ett tecken till att väktaren på samhällets höjder troget vakar på sin post? Nåväl, för att tillkännagifva detta erfordras sannerligen icke mera än en enda trumpetstöt; hvarföre då dra till med hela dussinet? Icke kan det väl vara meningen att mannen deruppe hvarje timma skall muntra upp sig och hålla sig vaken med en