solkskoleväsende befinner sig i ett högst dåligt tillstånd. Landstinget beslöt derföre, att tör nästa år utse, aflöna och utfärda instruktioner för en inspektör, helst statens, med uppdrag att, så godt han kunde, ordna folkskoleväsendet inom länet, ett beslut hvilket vi hoppas skall bära frukter. Derjemte beslöt landstinget att utse en permanent komite, hvilken skulle, så att säga, hatva att öfvervaka genom inspektören folkundervisningens ordnande i länet, ett beslut som visserligen är djertt, om man betänker domkapitlens ställning i denna fråga, men välbetänkt och vittnande om huru djupt man känner behofvet uf att komma ur de gamla hjulspåren. Till beredande af denna omorganisering anslogos 5,000 rdr åt bildande af lärare och lärarinnor till småskolor och beslöts, att hos hushålln. sällskapet begära dess årsbidrags öfverlemnande till nämnde komits förfogande och äfven anhålla, det hush. sällsk. måtte ur sin kassa utlemna 5,000 rdr mot 5 prets ränta och 10 års amortering som lån åt de församlingar, hvilka skulle vilja bygga fasta skolor, men sakna medel. Vare sig nu, att dessa sordringar på hush. sällsk:s kassa komma att beviljas eller icke, visar dock landstingets hållning i denna särdeles vigtiga tråga, hvart det vill hän, och vi kunna ej annat än glädjas derötver, ty ljus och luft äro lika nödvändiga för vårt samfundslifs andliga utveckling, som för dess materiela; —— (p22—