Göteborgsposten – 23 september 1865, sida 1

focis, eller skall han slumra lugnt på sitt öra ych låta det brinna bäst det gitter, posito bara utt elden icke sitter i hans egen knut? Och nuru skall vår polisstyrka bete sig, som då ipplopp är å färde, enligt sitt reglemente, angrannt måste vara på benen? So der ågor, som vi icke tilltro oss kunna besvara, nen nog måste det bli ett hittills osedt lit och lefverne i then nattene, såvida icke dessörinnan, och Gud läte det vara långt dit, nöliga förändringar af vederbörande vidtagas. Nu hjelpe oss S:t Erik och Gustaf Alolf den Store! suckade säkerligen under rårdagen mången, under oket pustande trans portör eller -tös af det af alla fluida oskyldigaste, men som på samma gång låter låna sig till de mest oförskämda, eller rättare, förskämda blandningar, vi mena naturligtvis vattnet. Denna suckan, föranledd af den fåfänga vandringen till vattentappningsställena på de efter ofvannämnde höga notabiliteter uppkallade torgen, torde äfven i dag så upprepas, men sedermera är det också slut, det hur Vattenledningsdirektionen sagt, och det är en direktion, som i motsats till andra och oaktadt det ominösa i namnet, icke är känd för att ta sig vatten öfver hufvudet. Om man från Brunnsparken — hvilken plats, inom parentes sagdt, under hela dagen och isynnerhet under middagsstunderna, erbjuder en verkligen högst angenäm och äfven ganska anlitad tillflyktsort — kastar en blick på de parallelt med densamma löpande delarne af Norra och Södra Hamngatorna, så måste man obestridligen gifva priset åt den förra. Då denna nemligen framvisar en rad af jemna och vackra hus, hvilka, om de också icke alla erbjuda något särdeles frappant i arkitektoniskt hänseende, likväl göra ett behagligt intryck för ögat, störes deremot harmonien just på denna bit af Göteborgs förnämsta boulevardpå ett temligen förargligt sätt. Måhända är likväl icke den tid aflägsen, åtminstone skulle man af ganska många skäl kunna förmoda det, då äfven denna del af Södra Hamngatan kom mer att värdigt sluta sig till den, som i så många år utgjort ett föremål för infödingars stolthet och utländningars beundran, och då alla husen vid denna del af gatan komma att täfla med hrr Andrens, Rhedins och Ahlbergs, icke allenast i höjd — utan äfven i prydlighet. Det gamla Göta Lejon hvilar:, åtminstone det vid Norra Hamngatan, och väl var det; men af det gamla, temligen ruskiga hus, uti hvilket hotellet med detta namn fordom var inrymdt, har dess nye egare, hr Carl Andersson, skapat ett nytt, som fördelaktigt utmärker sig för såväl yttre prydlighet och soliditet som tör en ovanlig beqvämlighet hvad angår hela den inre inredningen, vid hvars anordnande nutidens vigtigaste uppfinningar i denna branche blifvit tillämpade. Att ha tak öfver hufvudet, anses i allmänhet för en skön sak, äfven om man har det aldrig så obeqvämt för resten, och ifven åt de uslaste at sina olycksbarn upplåter ju samhället rum öfver natten, blir det också i — Finkan. Hvi skola sålunda menskliga varelser, som antagligen icke i något hänseende försyndat sig mot den allmänna ordningen, vara dömda att under nattens tysta timmar, under det att kanske regnet störtar i ström mar ner från firmamentet eller höststormarne tjuta omkring knutarne, irra omkring nere vid Skeppsbron. Vi mena de arma som invänta någon af de från utlandet ankommnande ångbåtarne. Det är visserligen sannt att hr Fredrik Wessberg af egen godhet upplåter sitt kontor åt väntande, men denna lokal är allt för liten att inrymma alla dem som infinna sig. Månne det vore för mycket begärdt om en väntsal på allmän bekostnad inreddes i nå gon vid Skeppsbron belägen lokal, der äfven förfriskningar, om också ej spiritnosa, kunde tillhandahållas, då under många timmars ofta såtäng väntan behof väl kan göras af lekamlig förfriskning. Apropos törfriskning, så läste vi nyligen i en engelsk tidning en berättelse om huru som en af Englands rikaste Jadies, och det vill icke säga litet, miss Coutts, törfriskat tvene af de non-plus-ultra race-kor, som hon af en fashionable nyck uppdrager på ett af sina gods och som nyligen hållit på att falla offer tör den digerdöd som insmugit sig bland Britannias behornade fyrbeningar. Så otroligt det iåter, lära dessa medlemmar af den rika damens kopersonal ha inmundigat icke mindre än 8 buteljer Whisky, 10 d:o konjak och 40 buteljer fint portvin, allt som medicin, men så lära de också ha kommit sig, oaktadt de säkerligen under kuren mera än en gång varit i tillfälle att prisa en gifmild natur som en gång för alla bestämt dem att vandra på fyra. Undras just huru en af våra svenska landthushållare skulle kunna stå sig på en dylik ko-ordinering. Lorensberg, som fortfarande tyckes bibehålla sig i allmänhetens återvunna ynnest, har under veckan 2:ne gånger bjudit på musik, illumination och fyrverkeri. Trädgården har vid dessa tillfällen varit eklärerad med var — — 6 — F—T— — — -— — — — — NR man fmAd OAA A dat fervarkariji cam