Göteborgsposten – 23 september 1865, sida 1

——757——7— iteter hörande språklärare komma till sig. Ingen utaf lem fick komma eller gå en enda minut lör tidigt eler för sent. På hans bord låg en kronometer, och så snart den ene lärarens timme var slut, måste han, hllochmed om han var midt i en fras, gå sin väg ut ur rummet, i hvilket den på honom följande läraren, som stått utanför dörren, da genast inträdde. Stjernorna på himlen äro ej punkligare i sitt kretslopp, in dessa språklärare måste vara. De voro ull största selen unga, obemedlade lärda, som voro glada, att på detta sätt kunna öka sin ringa inkomst och unerlätta sina studier. Webster betalade dem mycket lI, och lät dem ingalunda sakna understöd. At en af lärarne, som en gång under ett reguväder anlande alldeles genomvat, gat han en Napuleun dor, att derför köpa sig ett paraply. At en annan, som nyligen kommit till Frankrike och klagade ofver den oullräckliga kammelden i Paris, gaf han penningar, för att köpa sig en Jjernkamin. At en tredje, som besvärade sig öfver sitt hårda läger, lemnade han en liten summa med uppmaning att genast törskalfa sig ett varmt täcke. Men en dag faller det honom iu, att de understödda kunde gjort ett daligt bruk af hans penningar, och han uppmanar hvardera utaf dem enskilt, att en afton vid en bestämd timme infinna sig hos honom med hvad de för penningarne inkopt. Den kamin-beskänkte, som verkligen nyttjat sina penmngar till annat, skyndade i all hast att köpa sig en sernkamin, hvilken han bar under armen ull Websters boning, insvept i ofverdraget ull en hutvudkudde. Der fann han sina kolleger, den ene med ew ofantligt sängtäcke, den andre med ett jättestort bomullsparaply, den tredje med en lanstol 0. s. v. Sedan Webster sorgfälligt undersökt sakerna afskedade han sina stackars klienter. En gång inbjöd han dem alla till sig på middag. Det var en sältsam diner! Fram ör hvardera utaf gästerna framsattes neml. hans nationalrätt, såsom t. ex. för tysken en skal surkal med tranklurterkort, or spanjuren en olla podrida, sor italienaren en ofanthg portion muccaroni med parmesanerost, för svensken ett litet godt smörgasburd med supen Ec. Hvar och en maste tala sitt modersmal med Webster, sa att en verkligt babylonisk förbistring raade vid bordet. Webster ville geuvm detta experiment se, om hans minne icke försvagats. Det blet dock efter hand sämse, och sedan han nemsokts al en svår sjukdoum, olvergaf det honom till den grad, att han osta i en enda sats blandade ihop trenne språk och slutligen — hvilken ödets ironil — knappast kunde göra sig sörstådd ens af sina landsmän. Härvarande dramatiska författare och kompositörer arbeta ifrigt lör vintersasongens torrau. kämel Äugier har nästan slutat en ny komedi, och Alekander Dumas sils, som skr.fver mycket langsamt, skull snart till Gymnase öfverlemna sit nya semakters stycke: Monsieur de Saint-BGrain-. Upploraudet al den tör Tucatre Frangais bestämda komedien Lo Hon amoureux af Ponsard, hvllket skulle ega rum redan 1 början af hösten, har måst uppskjuras på grund al den mycket betänkliga sjukdom, som hemsökt 6rf., hvilken af sina läkare pa det strängaste 16rbjudits all själsverksamhet. Victorien Sardou unnar sin sånggudinna ingen ro. Han har åter skrifvit ett nytt stycke, hvilket skall gå öfver tiljan på Vaudeville-teatern. Les deux Sovurs af Emile de Girardin ha försvunnit från repertoiren och skola val aldrig mera aterupptagas i denna. Shakspeare tyckes ännu alltjemt synnerligast locka kompositörerna. Sedan Othello, Romeo och Juliar, Macbeth och Mäidsommarnattsurommenupprepade gånger satts i musik, vågar Desses sig nu på Kopmannen frau Venedig. Denna opera skall under vinterns lopp gifvas Theåtre Lyrique. Thet e Lyrique är onekligen den verksammaste af harvarande teatrar. Det gifver flera nya saker, än de öfriga trenne lyriska teatrarne tillsammaunstagna. Jacob Osfenbach har åter ölvertagit ledningen af den at honom grundlagda teatern Bouffes-Parisltennes. Offenbach har under arbete ej allenast en 3 akters opera för sin egen scen, utan ätven en annan för Varits, och utom dessa båda verk sätter han jemväl musik till Molieres ÅBourgeois genulhamme. Af Emile Augier skull snart utkomma en roman i två band, hvilken man väntar med en viss spänning. Renan lefver mycket tillbakadraget i det nära Parrbelägna Ville dAvray, der han lägger sista handen vid sin historia öfver aposteln Paulus. Detta verk skall utkomma i Oktober. Några månader senare skall han utgifva fortsättning a sin ÅFranska Litteraturens Historia och beskrifning ölver sin resa i Syrien. L. K.