Göteborgsposten – 21 september 1865, sida 3

lar al CctL Och. Men navaa Sker nur Man d4SNYITLALI icke mer att skilja; en dom, som endast konung Salomo eller hr v. Bismarck kunde afgifva, har helt enkelt delat barnet, om hvilket Osterrike och Preussen tvistade, i tvenne delar, och det finnes ej mera något gemensamt mellan Slesvig och Holstein, om icke det att hvarken det ena eller andra hertigdömet har nåzon nationel och fri styrelse. Af denna orsak anse vi icke heller, huru förbundsdagen kan undandraga sig från att i Holsteiu ånyo skrida in mot de tvenne förbundsmedlemmar som med, orätt hålla qvar hvardera sin bit, alldeles så som den inskred mot konungen af Danmark. Är det icke mera samma förbundsdag som 1863 och 1864? Vänder sig i frågan längre om samma Holstein, som nu är skiljdt från Slesvig? Äro konungen af Preussen och kejsaren af Österrike icke underkastade förbundsdagens justice, och kan icke förbundsexekutionen förordnas emot dem lika väl som emot konung Christian IX? Har icke den tyska förbundsdagen samtliga tyska förbundskontingenter under sitt kommando, och kan den icke räkna på åtminstone en styrka af 80,000 man, hvaraf Rhenstaternas förenade armåer bestå? Hvad väntar den på, för att uppfylla Europa med ryktet om sin rättvisa? Den väntar på intet, emedan den vill göra intet, huru olycklig ställningen an är i Holstein, huru uppenbara Preussens och Österrikes utmaningar än åro, huru solklara dess rättigheter? Den betänker att den genom att påbjuda förbundsexekution mot Preussen och Österrike skulle framkalla det blodigaste krig i Tyskland, för hvilket landet någonsin varit skådeplatsen, ett krig som kanske skulle utbreda sig öfver hela Europa, ett krig hvars soljder ingen kan förutse, men hvarom hela verlden kan med säkerhet förutsäga, att det skulle göra slut på Tyskland. Den tror icke, att det är klokt att utsätta sig för så stora faror, för att återgifva Holstein regelbundna ständerförsamlingar och skänka Slesvigholstein en hertig. Vi vilja icke påstå, att den tyska förbundsdagen gör orätt i att så räsonnera och för det gemensamma fäderneslandets bästa vika tillbaka för den auktoritetshandling, hvartill Österrikes och Preussens högmod tyckes utmana den. Att stillatigande tåla ett sådant hån, är emellertid detsamma som att abdikera. Tysklands högsta myndighet är förhånad, och då förbundsdagen nu visar, att den är intet, utsätter den sig för att aldrig mera bli något! Det är en sorglig ställning för en förbundsdag, som nyss var så stormäktig gentemot Danmark. Den har att välja mellan fullständig overksamhet, hvilken är detsamma som feghet, och ett krig, som skall vara en oerhörd dårskap. O, j danskar! det finnes dock en rättvisa på jorden, och j blifven blott alltför väl hämnade. Samtliga preussiska marinbyggnaderna ha plötsligt afstannat. Orsaken dertill är ännu icke bekant. Känner Preussen sig ej rätt säker på sin sak? Då österrikiska trupper häromdagen inryckte i Kiel, för att der garnisonera, höll preussiske guvernören i Slesvig till dem ett tal, hvari han erinrade dem om de segrar, som de allierade i fjol tillkämpat sig, och tramhöll, att den 1848 och 1849 genom uppror och edsbrott besudlade svart-röd-gyllne fanan måst sjunka i stoftet för det allierade banäret. — Dessa ord äro ett tormligt hån mot det liberala och på frihetens väg enhetssträfvande Tyskland. Englands utrikesminister föreslår i ett cirkulär till alla sjömakternas kabinetter, att de skulle underteckna en deklaration, som ställer slafhandeln lika med sjöröfveri och straffar den såsom sådan. Ett i Cork hållet möte af auktoritetspersoner, hvilket egde rum för slutna dörrar, för rådslående om de till Fenianismens undertryckande i Irland ändamålsenligaste medel, har beslutat ingå till regeringen med begäran om, att polisstyrkan i Irland måtte ökas, emedan den tillika konstaterar tillvaron af en hemlig organisation, som är farlig för landets lugn. Läsaren erinrar sig måhanda, att Fenians äro medlemmar af ett hemligt sällskap, hufvudsakligen bestående af irlindare, hvilket bildats i Amerika, för att befria Irland från -Sachsarnes (engelsmännens) förhatliga tyranni. Från detta sällskap har till Irland utgått bålstora löften om en hel befrielsearm m. m. Den irländska santasien är lätt att sätta i rörelse, hvartör nämnda löften bli trodda och kunna medföra beklagansvärda töljder. Handelsbref från London omtala, att der yppat sig en betydlig stigande tendens för oljor af alla slag. Orsaken härtill är förmodligen den, att införsel af petroleum nästan alldeles afstannat under sistl. juli månad. Under densamma emottogos blott fem fat mot 2,241 fat i juli 1864 och 3,259 fat i juli 1863. Under de med den 3 juli tilländagående sju månaderna at innev. år har införseln af petroleum varit blott 3,652 fat mot 7,893 fat 1864 och 24,320 d:o 1863, samma tider. Den stora minskningen i importen härleder sig nästan hel och hållen från de minskade leveranserna från Förenta Staterna, hvarifrån under innev. år till d. 31 juli erhållits endast 2,046 fat mot 6,538 d:o under de första sju månaderna af 1864 och 23,200 fat samma tid 1863. De engelska tidningarne äro alltjemnt uppfyllda med berättelser om kreaturssjukan, hvilken ännu icke tyckes vara i aftagande. I London City har man genom energiska åtgärder fått bugt med densamma, men hon har utbrutit på flera ställen inom landet, hvilka hittills varit derifrån förskonade. Eftersom köttoch mjökpriserna nått en oroande höjd, har Dairykompaniet låtit offentliggöra en prospekt samt inbjudning till aktieteckning för upprätvande af mejerier efter professor Gomgees metod vid Battersea Park, för att der producera mjölk, ost och smör en gros och förse