Göteborgsposten – 21 september 1865, sida 3

Från Utlandet. Den nyare historien skall svårligen kunna uppvisa maken till hela Österrikes och Preussens beteende i allt hvad frågan om hertigdömena angår. Efter att ha köpslagit om Lauenburg, såsom vissa marknadsbesökande köpslå om hästar, ha de nu kommit i gräl om den snygga köpeskillingens valör. Österrike fordrar nemligen 223, silbergroschen pr thaler, hvaremot Preussen bestämdt vägrar, att gifva mer än 221(, sgr. Det är ju lysande och och stora exempel de tyska furstarne i våra dagar gifva sina undersåter. Vid handeln om menniskosjälar gräla de om groschen. Vilelva onekligen i en tid som är litet kuriös ibland. Oaktadt Österrike tydligen ser, att det blir klådt på kuppen af Preussen, är det dock för mycket i knipan, att våga låta köpet gå om, utan har i klingande valuta — en sällsynt gäst i den österrikiska skattkammaren — emottagit den summa Preussen velat gifva, anseende det bäst att hålla till godo nu, medan något kan fås, då det annars möjligen ingenting får. De båda potentaterna i Wien och Berlin måtte ej hysa för hvarandra någon synnerlig aktning, och de kunna det ej helle gerna. Dock förbehåller sig österrikiska regeringen rättigheten, att senare göra sina anspråk gällande på den saknade 1 sgr å hvarje thaler. Naturligtvis skola dessa anspråk komma till tals, då köpeaffären om Holstein kommer under uppgörelse. En annan illustration till dessa händelser är den glans, som omstrålar grefve Bismarck v. Schönhausens namn, sedan den gresliga upphöjelsen nu blifvit officielt bekräftad. Det är skada, att Englands politiska betydelse, åtminstone hvad dess noter angår, sjunkit så betydligt, annars kunde nog Bismarck tycka, att det faller skugga öfver grefveglansen, utom den för hvilken Frankrike dragit försorg. IIndep. belge offentliggör nemligen ordagrannt Russells cirkulär till Engjands gesandter i utlandet ang. öfverenskom