Göteborgsposten – 20 september 1865, sida 2

Norda. allg. L2elt. angående det bekanta skarpa franska cirkuläret: Det skulle redan vara en inblandning i så bestämd och omaskerad torm man kan tänka sig, ja, så omaskerad, att hr Drouyn de Lhuys icke skulle satt skrifvelsen i omlopp, utan att på förhand ha rådgjort med (krigsministern) marskalk Randon och utan att tidningarne samtidigt underrättat oss om hästuppköp för transka armeens mobilisering ! Detta språk vill eäga detsamma som att Preussen skulle anse ett cirkulär i den anda som det af Drouyn de Lhuys offattade för en half krigsförklaring. Att föra krig mot Danmark var lätt för Preussen, isynnerhet som det i denna bravoursak hade till allierad Österrike och när som helst kunde få hela Tyskland; men Frankrike är dock ett strå hvassare. Rhen är ej Eidern. Och kanske man larmar och väsnas, för att dölja sin förvirring.; Fega personer bruka ofta stora ord, men då det gäller, stämma de ned tonen. Om slesvigarnes besök i Köpenhamn säger Morning Post bl. a.: Det är omöjligt, att icke sympatisera med den patriotism, som detta besök angifver; och fastän man med blott sympati ej återupprättar nationaliteter, kan den dock möjligen bidraga till att upprätthålla anspråk, hvilka grunda sig på moralisk rätt och moralisk rättvisa. De vid festerna i Köpenhamn uttalade känslor stå i öfverenzstämmelse med tidens ideer. Utan tvifrel äro de till stor del ingifna af omständigheterna, och vi måste anmärka, att Tyskland i första rummet är ansvarigt för deras antagande. Fördragen äro tillintetgjorda och ur deras ruiner har nationalitetsteorien uppblomstrat. Slesvig var genom den sista europeiska ordningsakten förbehållet åt Danmark och nu är det såsom eröfradt område besatt af Proussen. Slesvigarne åberopa sig derför på nationalitetsprincipen och förklara, att den våldsamma kränkningen af den legala rätten tvungit dem att göra sina naturliga rättigheter gällande. De stackars slesvigarne kunna åberopa sig på höga auktoriter, och framför allt har Tyskland proklamerat doktrinen om nationalitetsprincipen, och konungen af Preussen samt kejsaren at Österrike hafva gripit till vapen för densamma... Preussen och Österrike kunna endast på nationalitetsprincipens basis grunda sin ocknpation af hertigdömena. Till obehag tör Preussen sysselsätter historien om det på fransmannen Ott föröfvade dråp af gretve Eulenburg starkt allas sinnen, och särskilt i Frankrike, der Elsassarne riktigt storma, så att mairen i Strasbourg nödgats tillskrifva franske utrikesministern, att rörelsen i Elsass är så stor, att han måste bedja ministern upplysa om hvad regeringen i frågan tillgjort. Ministern har derå svarat, att han i Berlin erhållit preussiska kabinettets hedersord på, att processen mot Ottskall opartiskt föras. Från Frankrike skrifves, att årsdagen af slagtningen vid Jena, d. 14 Okt., skall en ministerförändring, dock endast partiel, utföras, och några frioch rättigheter lemnas åt fransmännen. En tysk tidning ser häri redan det Onda samvetets spöken och säger, att dessa åntydningar måste inge farhågor, ty bonapartismen var aldrig liberal, hvarken under den förste eller tredje, utan att den befann sig i olycka eller förlägenhet och måste för sin räddning vädja till liberalismen. Det är möjligt, att Frankrike återfår några frioch rättighever, men då kan man äfven vara säker om, att baktankar finnas, hvilka stå i något samband med Jena. Den bekante financieren Emil Pereire har i Biarritz, berättas det, ingått en öfverenskommelse med spanska regeringen, enl. hvilken han förbinder sig, att för densammas räkning töre detta års slut afsluta ett lån om 125 millioner. De dramatiska skriftställarnes sällskap har nu hållit rätt öfver Alexander Dumas j:or. Denne hade neml. begärt en undersökning, emedan Emil de Girardin offentligen beskyllt honom för att ha inledt en kabal mot dennes stycke: Les deux Soeurs. Sällskapet frikände fullkomligt Dumas. Detta är en ny örfil åt den stackars Emil. Den bekante bonapartistiske diktaren Belmontet har utarbetat ett drama, hvars hjelte ir Richelieu. Detta stycke skall i vinter uppöras i Paris. Från Ryssland klagas högljudt öfver skogarnes uthuggning. Tidningarne omnämna såsom exempel ett stort antal trakter, hvilka, innu för kort tid sedan rikt skogbevuxna, nu iro torra stepper utan all vegetation. De besvära regeringen, att vidtaga kraftiga åtgärler emot skogsutrotningens ofog. Newyork d. 6 Sept.: I Södern fortfara morden på negrerna (). — I Tennessee fortara förvecklingarne. — De irländska fenierna hålla stora meetings för insamling af penninsar och vapen till befrielsekriget mot England. Erkebiskopen Kenrick vägrar dock fenierna sakramentet, emedan de uppvigla ett uppror Irland och sätta England och Amerika på ett agstridigt sätt i fientlighet emot hvarandra. — Presidenten Johnson har försäkrat republicen Columbias gesandt, att Förenta Staternas egering alltid skall på fredligt sätt befrämja le amerikanska republikernas intressen. — Förenta Staternas statsskuld uppgick d. 1 Sept. ill 2,757 mill. dollars. I Belgien uttalas allmän ovilja öfver kozungens påbud om utvisandet af antinapoleonsten Rogeard. Ett allmänt möte har redan