Göteborgsposten – 19 september 1865, sida 2

Johan Rabbön. Om den i dagarne afliane prof. Joh. Rabbån skritver en korresp. från Skåne till ÅAftonbladet: Fastän Rabbån för nära 27 år sedan lemnade den a junktsbesattning inom medicinska fakulteten, som han då i 30 år med stor heder men föga personlig framgäng innehaft, räknades han äfven alltjemt framgent som en af universitetets prydnader. IIen var en af dess mest karakterssasta, renhjertade, flärdfria, såelfindiga — och, tillägvom det: originellaste medlemmar. — Ehuru han redan som yngling, och i ytterst tarsliga omständigheter, lemnat sin födelsebygd Finland, bibehöll han under hela sin långa lelnad den finska ihärdigheten i hög grad. — Ingen person i vår tid har varit så allmänt känd inom alla samhällsklasser Skåne gom Gubben Rabben4, och under loppet af mer än 60 år har ingen flitigare och så i alla riktningar genomrest Skåne, som han. Hvarken årstid, väder eller väglag lade hinder i vägen för hans resor. De utgjorde hans enda passion. Öfverallt var han en välkommen gäst, och på ett stort antal herregårdar hade han sedan gammalt sitt eget rum, äsven om egendomen genom arf eller köp under tidens lopp öfvergick till en annan generatian af egare. Han var ingenstädes snyltgäst: han gjorde skäl för sig både såsom skicklig läkare och sakkunnig rådgifvare i det rationella landthruket. Han hade följt och medverkat till de: skånska jordbrukets utveckling, och hade kunnat skrifva dess historia bättre än någon annan. — I många år begagnade prof. Rabbon på sina resor en ytterst gammalmodig, men beqväm täckvagn, en s. k. misantrop, d. v. s. ensitsig. Da den ankom till en gästgifvaregård igenkandes den genast af hallkarlen, som visste till hvilken barragår