Göteborgsposten – 19 september 1865, sida 2

af hvad slag detta för ögonblicket var — det försäkrar jag var alltsammans; och jag vet, fortfor hon i det hon plötsligt förändrade sin lätta samtalston till en allvarlig och bönfallande, hvad d:r Bryerly sade; tänk allvarsamt på hans ord, Maud, jag bönfaller åerom. När ni kommer till mig, skall ni göra det i afsigt att qvarstanna på Elverston. — Men, kusin Monica, är detta rätt gjordt af er? Ni och d:r Bryerly tala båda i samma gåtfulla och förskriickande ordalag med mig, och jag försäkrar att ni ej veta huru nervös jag är emellanåt, men ändock vill igendera af er säga hvad ni menar. Bästa kusin Monica, säg nu hvad är er mening? — Jo ser ni, min älskade, det är så ensligt på Bartram; det är ett underligt ställe, och dess herre är äfven underlig. Jag tycker ej om stållet och ej om honom. Jag har försökt, men jag kan ej, och tror att jag aldrig skall komma att göra det. Han må vara — hvad var det den beskedlige lille adjunkten på Know! brukade kalla honom — en mycket erfaren kristen — så var det, och jag hoppas han är det; men om han blott är något af hvad han fordom var, så borttager hans yttre afsöndring från verlden det enda band, undantagande personlig fruktan — och han har just aldrig kännt sådan — som finnes på en mycket elak man. Och ni måste veta, min älskade Maud, hvilket pris ni är, och hvilket omätligt förtroendeuppdrag det är som han fått. (Forts.)