Göteborgsposten – 14 september 1865, sida 2

—— —ä— ——— — från Utlandet. Såsom hönan samlar sina kycklingar, så amlar kejsar Napoleon, icke ängsligt men oafitligt, de romaniska tronerna under sina vinsar. Sammankomsten med drottningen af Spaien har vållat fransmännens kejsare mycket ofvudbry, tills en neapolitanskas slughet tvervann spanjorskans nycker; Marie Chritine utförde ett diplomatiskt mästerstycke, då lon bragte sin dotter på klar fot med ODon-1: nell, planerade ett försigtigt, men vigtigt närnande till Espartero och derigenom tillropade camarillan ett memento, att hon skulle inleda let italienska giftomålet, hvarigenom de rigoröst trogna spanska bourbonerna bli förenade med röfvaresamiljen från Savoyen och närma sig Coburgarne i Lissabon. Den unge hertigen af Aosta skulle vid sammankomsten San Sebastian mellan Napoleon och Isabella vara tillstädes såsom i tysthet förlofvad med den äldsta infantinnan, under det konung Luis af Portugal skall med sin gemål, den af Pius IX ur dopet upptagna andra dottren till Victor Emanuel, i höst infinna sig i hoflägret i Compiegne och tacka kejsaren för det han varit gudfader vid den andre portugisiske infantens dop i st. s. den bannlyste konungen af Italien. Personliga möten ha annars icke mycket att betyda, men mellan så starkt utpreglade personligheter som Napoleon III, Isabella II och Victor Emanuel — Pius IX, som står i bakgrunden icke att förglömma — böra dock dylika beröringar uppskattas högre. Redan i morgon är den mellan Frankrike och Italien ingångna septemberkonventionen ett år gammal. D. 15 sept. är en vigtig vändpunkt ej allenast för Rom och Italien, utan för samtliga romaniska staterna; ty i det ögonblick kejsar Napoleon satte sin underskrift under detta aktstycke och förband sig, att inom 2 gånger 365 dagar, om icke förr, återkalla sina trupper från Rom och göra et slut på det provisoriska tillståndet, stod hos honom beslutet fast, att bryta det romerska non possumus, dritva pålven in på örverenskommelsens väg och här bjuda honom mer, än han hade utsigt att kunna rädda. Rom och en trädgård! — detta har sedan romerska frågans öppnande varit Napoleons anbud, och Rom och en trädgård skall den hel. fadren få. Den romerska reaktionen trodde sig ännu i slutet at Juli kunna bygga luftslott på Spanien; men hvad äro menniskans planer, då händelserna sjelfva med makt drifva åt ett annat håll? Ä Napoleon IlI har sedan freden med Osterrike i Zurich iakttagit den kloka sjelfvevarelsepolitiken, att behandla romerska curian och wienerkabinettet ytterst skonsamt, ja, förekommande, men hålla dem båda skiljda från hvarandra och efterhand så fullständigt isolera dem, att de icke kunde komma åt det unga konungariket, men att samtidigt äfven ashålla detta från öfverilning, förmå det till eftergifter och ställa det i ordnade yttre för hånanden, för att kunna kraftigare motstå de vilda inre elementerna. Portugal, hvars unge konung visserligen icke är någon kraftig, mer dock en välartad karakter, har genom giftermål bragts närmare Italien, under det håsver förmåtts att vaf egen drist tillsända Victoi IEmanuel en skrifvelse, hvilken såsom ett god Jord fann ett godt öra. Reaktionen sof likvä (så föga, att det utomordentliga italienska sän tree SSE SNR SES