Göteborgsposten – 13 september 1865, sida 2

——ö ä —-2—-. — :O—II ZUlt.i— —Are —U— — — — ÅL alkomlingar. kättegang och Polissaker. Poliskammar en. I Måndags hölls i poliskammaren ransakning angående syra-ariga flickan lllen Konstantias död sorlden Lördags eftermiddag, förorsakad deraf att dränven JYhan Euvard Nilsson, i tjenst hos förre klampaen Aug. Olsson, med en sprötkärra öfverkört barnet. Dermd hade salunda tillgatt att Ellen af sin mor, smekarehustrun Eriksson, boende vid Östergatan i Haga, fått tillstånd att gå ut på gatan för att leka. asoljd af sm tvenne år äldre syster. Nilsson kom då korande i håst g sart pa Ilusargatan, dit de bada barnen begilvit sig, hästen stötte omkull den lilla flickan och hjulen gingo öfver henne. Nagra minuter derelter var hon död. Oaktadt N. väl bort märka att en olycka tilldragit sig och ehuru flera personer ropade ull honom att hålla, fortsatte han dock hastig: färden sor att komma undan. En person sprang duck etter nonom tills han hunnit till Pustervik, der han af en poliskonstapel igenkandes, så att han sedermera kunde anträllas. NI-SOn, som genom öfverdadigt körande föranledt denna o ycka och derföre, sasom förut blifvit omnamndt, haktats, förnekade att ha kört fortare än I sukta träl och pastod att han ej hört någon ropa elter sig. Det bör kanske anmärkas, att ehuru N. måste ha kännt ull den olycka han förorsakat, hade han likväl tillräckligt kurage för att besöka ett dansnöje i -Paradiset-, der han midt under dansen ganska riktigt anträffades och häktades. Malet remitterades till rådhusrätten och N. qvarsitter i cellfängelset. — Fortsatt ransakning hölls i går med droskkusken Olof Åberg, forut häktad sasom misstänkt ati d. 24 sistl. Aug. ha å Kungsporisplatsen asskjutit ett skott som sarat droskegaren Skoglund och teatermaskinisten Juhansson. Skoglund och Johansson voro båda nu så pass återställda efter sina blessyrer att de kunnat till Jörhöret sig inställa. Johausson upplyste att han statt med högra sidan mot det håll hvarilran skottet kommit och att såret på yttre sidan af benet (det högra) var högre beläget än det på venstra sidan och att säledes skott mästo ha lossats från en högre punkt. Detta bevisades älvenledes deraf, att Skoglund, ehuru han stått på J:s venstra sida och på en något lägre del al gatan än denne, likväl satt sitt sår ungelär lika högt upp. Johansson berättade vidare att han tyckt det skottet kommit från droskan, hvilken då ännu ej hunnit fram till stationen. En bonde kom körande efter droskan, och körde rakt in i krutrökeu. Röken syntes under eller öfver droskan, hvilken J. följt med uppmärksamhet. Skottet lossades medan droskan var midt emellan bron och droskstationen. Droskan var i rörelse sedan skottet aflossats. Sergeanten Forssberg upprepade sin berättelse från förra förhöret, bestyrkande Johanssons härofvan atergifna uppgifter. Visste ej på hvilken sida om den på statonen förut varande droskan som Aberg stannat med sin. Skoglund upplyste, att då han efter skottet vände sig om och såg mot droskorna, stod Leander Olssons ytterst (närmast mot torget och således i enlighet med Abergs uppgilt). Handl. J. Simon tillade till sin förra berättelse, att da han efter det tilldragelsen timat frågat Åberg, hvar denne var då skottet aflussades, svarade A., att han vid detta tillfälle besann sig midt på bron. Härtill nekade A. Stensättaren Elias Svensson förklarade att droskorna hollo stilla, då skottet aflossades. Han stod vid tillfället med ryggen vänd mot stället der det skedde, men vände sig genast om. Han såg då röken på torget. Då han fick syn på droskurna stodo dessa stilla på stationen. Tillfrägad om han genast elter skottets aflossande observerade droskorna, svarade han att han ej med ens tittade mot droskorna utan först betraktade röken. Pulismästaren bevisade honom att han då han såg röken måste på summa gang ha sett droskorna. Sedan han den ena stunden förklarat att han obeerverat droskorna omedelbarligen efter skottet och den endra att han först sedan han fått syn på röken observerat besagde droskor, blef resulatet, att vill protkollet dikterades. det S. ögonblicket efter det skot(et små lt sett droskorna stå på sin plats. Stensättaren A. L. Pettersson vidhöll sina uppsifter vid förra förhöret om att A. icke hunnit fram ill stationen da skottet aflossades m. m., som vittade emot Å:s uppgist. — Likaledes gossen Aug. Johansson. Färgaren F. II. C. Keil vidhöll likaledes sina tiligare uppgifter, hvilka i allo ölverensstämde med Åbergs egna. Gustaf Anderssons uppgifter voro af föga vigt. IIandelsbokhallaren Ilernlund befann sig på ett kontor i Ilennigska huset då skottet smällde. Gick senast tvärsölver rummet till ett fönster, från hvilket nan hade utsigt öfver droskstationen och såg då — nvilket han kunde taga på sin ed — att droskan med de tvenne hästarne i enlighet med Åbergs uppvift befann sig på venster sida om den som var sorspänd med en. Cigarrfabrikör Trapp hade åhört då A tilltalades af hr 8 och funnit att den förre dervid rodnat: om af dållgt samvete eller förargelse öfver att bli tilltalad på detta sätt kunde hr T. ej afgöra. Hr T. hade likaledes hört ot: A. förklarat det han befann sig på bron då skottet uflussades. Diängen J. Börjesson och arbetskarlen J. Larsson hade intet att upplysa. Sedan hr polismastaren tillfrågat åklagaren, par