Göteborgsposten – 12 september 1865, sida 1

— Jag frågade blott, svarade jag. — Jag vet ej antingen han kommit eller ej, yttrade hon; men huru har du fått detta i hutvudet? — Ett åkdon körde upp mellan klockan två och tre i natt. — Nej verkligen? och huru vet du det? frågade Milly högligen intresserad. — Jag såg det, Milly; och en person som jag förmodade var doktorn steg ur detsamma och gick in i huset. — Nonsens, flicka! hvem skule skickat efter doktorn? Det var ej han, det kan jag försäkra dig. Hvem liknade han? sade Milly. — Jag kunde blott se tydligt att han, eller hon, var stor och bar en kappa, svarade jag. — Då var det hvarken den ene eller andre af dem jag tänkte på och ta mig katten tror jag icke att det var Cormoran, ropade Milly med ett eftertänksamt anletsuttryck, i det hon slog knogarne i bordet. N I detta ögonblick hördes en klappning på dörren. — Kom in! oo Och gamla IÄAmour inträdde med en nigning. — Jag kom för att säga miss Quince att hennes frukost var färdig, yttrade den gamla qvinnan. . — Hvem kom i postvagnen, LAmour; frågade Milly. — Hvilken vagn? frågade qvinnan hastigt. — Den som kom efter klockan två i natt? — Det är osanning, en fördömd osanning! skrek PAmour. Det har ej varit någon vagn här, sedan miss Maud kom från Knowl.