Göteborgsposten – 12 september 1865, sida 1

ONKEL SILAS eller Svedenborgarens Testamente. Öfversättning från Engelskan. Jag var mycket frestad att väcka upp Mary Quince och rådgöra med henne samt öfvertala henne att gå ut och taga reda på förhållandet. Jag var verkligen öfvertygad om att min onkel låg på sitt yttersta och brann af ifver att få höra doktorns omdöme. Men då jag tänkte efter fann jag det vara grymt att väcka den goda själen ur hennes vederqvickande sömn. Dertill började jag känna mig kall, hvarlöre jag återvände till min bädd och fortfor att lyssna och gissa tills jag slutligen föll i sömn. På morgonen kom som vanligt Milly in i mitt rum innan jag var klädd. — Huru är det med onkel Silas? frågade jag ifrigt. — Gamla LAmour säger att han fortsarande har sitt anfall; men han är ej så skral som i går, svarade hon. — Doktorn blef ju hemtad? frågade jag. — Blef han? Det var besynnerligt; och hon nämnde aldrig ett ord derom för mig, svarade hon.