Göteborgsposten – 12 september 1865, sida 1

II. Doktor Bryerly uppträder igen. Då Milly kom ned till frukosten voro hennes ögon svullna. Hon drog ännu konvulsiviskt efter andedrägten, något som äfven om det ej finnes andra tecken förråder att man nyligen gråtit häftigt. Hon satte sig ned alldeles tyst. — Är han sämre, Milly? frågade jag ängsligt. — Nej, det är ingenting farligt med honom, han är fullkomligt frisk, svarade Milly vresigt. — Hvad är det då med honom? — Den elaka gamla hexan! Det var blott för att säga guvernören, att jag sade det Cormoran anlände förliden natt, som hon tog mig med sig. — Och hvem ir Cormoran? frågade jag. — Ja, se der är det. Jag skulle vilja säga det, och du vill veta det; men jag vågar ej omtala det, ty han skulle sända mig till en skola i Frankrike — hin må ta honom och dem allihop — ifall jag öppnade munnen om den saken. — Och hvad skulle det betyda för onkel Silas? frägade jag mycket öfverraskad. — De säga blott osanningar! — Hvilka? sporde jag. — LAmour naturligtvis först och främst. Hon hade knappt klagat på mig, förrän guvernören i skarp ton frågade henne: Kom det någon hit förliden natt? Och hon var färdig att svära på att ingen kom. Är du fullt säker