Göteborgsposten – 8 september 1865, sida 1

ONKEL SILASA eller Svedenborgarens Testamente. Öfversättning från Engelskan. Denna dag gingo vi ej ut att promenera. Jag satt alldeles ensam på aftonen, då Milly steg in. Hennes ögon voro röda och hon såg mycket dyster ut. — Jag vill trycka din hand, kusin, yttrade hon och fattade mig vid handlofven och gaf sig sjelf med min hand ett hastigt slag på sin runda kind, hvilket gaf cko i rummet. Innan jag återhemtat mig från min förvuning hade hon försvunnit. Jag ropade efter henne, men intet svar, jag följde efter henne, men äfven hon sprang och kom undan mig på ett ställe, der flera korridorer korsade sig. Jag såg henne icke vid thebordet, icke heller innan jog gick till sängs, men sedan jag redan gått till sängs väcktes jag af Milly som smilte i tårar. — Kusin Maud, vill du förlåta mig? Skall du någonsin låta mig tycka om dig igen? Nej — jag vet att du icke skall det. Jrg bar mig så dumt åt — jag är sjelf ) Forts. fr. N:o 207.