Göteborgsposten – 8 september 1865, sida 1

5 dagar hyste för, att rum ej skulle kunna skaffas åt de många väntade kära gästerna, har visat sig vara alldeles ogrundad. Tvärtom, lå al värdarne hafva fått det antal, för hvilkol de tecknat sig, och många, som erhöllo det besked, att de på grund at för sent ingångna anmälningar ej kunde tå någon gäst, infunno sig utan vidare på bangården och kapade åt sig hvarje slesvigare, som brydd såg sig om; ty att någon förvirring egde rum, kunde naiurligtvis icke undvikas, fastän polisen gjorde förträtlligt bistånd. IIade det funnits tillräckligt med ångbåtar, för att befordra dem till Slesvig, skulle de ankomnas antal varit vida större, ty under de sista dadarne före afresan, då listorna voro afslutade, bjödo hundradetals förgäfves sina 25 rdr d. rmt och deröfver för on biljett, som ursprungligen endast kostade 6 rdr. — Vid ankomsten hit till Köpenhamn följde det ena bantåget i hälarne på det andra, och många, hvilka skulle till samma ställe, blefvo skiljda åt, och det sinnes flera tall, der mannen och hustrun kommit till hvar sin familj och ej sett hvarandra sedan den aftonen de kommit hit. Men hvarje gäst hade det bra och trefligt, och dessa små satalitetor upptogos på det gemytligas:e sätt, Flera helt komiska episoder inträffade vid inqvarteringen. En välmående man i Köpenhamn, hvars familj under sommaren bor på landet, hade tecknat sig för ett äkta par och emottog äfven mycket riktigt om aftonen en herre och en dame med inqvarteringsbiljetter lydande på honom. Under den lifliga qvällsvarden talades om allt som kunde vara al gemensamt intresse; men då gästerna rest omkring 20 timmar utan afbrott, bröt man temligen tidigt upp, och med ljuset i hand gick den älskvärde värden förut, r all visa dem till sin och sin hustrus sängkammare, hvilken var dekorerad och smyckad på bästa sätt. Seså. god uatt och sof godt! sade värden och stod i begrepp att gå, medan slesvigaren såg förvånad på sin dame, hvilken likaledes stirrade förskräckt än på honom och än på deras värd. Skola vi båda bo här : frågade slutligen den gasterande slesvigaren, — Jan. — Nej, det går ej an! — ÄUvarföre icke? — Nej, genmälte slesvigaren, ty vi äro ännu icke gitta; m:ll der är min fästmö. — Man kan lätt tänka sig, att ett annat arrangement blef för natten vidtaget. — I Stora Kongensgade skulle en skomakare på nedra botten och ett etatsråd i första våningen inhysa hvardera en slesvigare. Då etatsrådets gäst vid qvällsvards-bordet plötsligt gaf upp ett klingande skratt, frågade den artige värden, hvad han skrattade åt. — bet skall jag säga er, hr etatsråd, nog vet jag, att man under dessa dagar icke frågar efter vårt stånd eller våra vilkor, men löjligt är det likväl, att jag, som är snickaregesäll, kommit till att bo hos ett etatsråd i första våningen, under det min mästare bor här ned inunder hos en skomakare. — Såsom ett exempel på, hvilken försigtighet regeringen brukat gentemot slesvigarnes besök, kan anföras, att de Fongliga kandidaterna på det kongl. Fredriks Hospital icke fått omottaga inIvarteringar, hvaremot man i detta fall alldeles icke lagt något hinder i vägen för kandilaterna på kommunens hospital. Att kongl, teatrarnes direktion är förvägrad gifva någon testrepresontation för slesvigarne, vet ni helt säkert förut. Adressförhandlingen inom riksrådets folkething förl. Lördag har tyvärr bekräftat den allmänna fruktan för, att det skall bli lika svårt att få detta som föregående folkething att ingå på det reviderade grundlagsförslaget. Det kan tillochmed bifo förhandlnooan Am dan 41 A