Göteborgsposten – 7 september 1865, sida 2

Frankrike skall icke fördraga att den grundsats i som det uppställt såsom politisk princip, nemligen folkens Jjelsbestämningsrått — den princip på shvilken det närvarande kejsardömet sjelft stödsJer sig — strafflöst kränkes af en Bismarck eller en Habsburgare. Det skrifves från väl unsderrättadt håll, att Amerikas regering låtit afsgifva de bestämdaste förklaringar, att icke inblanda sig i mexicanska frågan tillvidare, och de på denna kant ljusnade utsigterna skola nu göra vestmakternas hållning i Europa mera krattig och bestämd. Amerika skall dessutom snart se franska trupperna lemna Mexico, ty unionsregeringen har i detta fall en mäktig allierad uti den allmänna opinionen inom sjelfva Frankrike, hvilken ej skall underlåta att trycka på regeringen och fordra utrymmandet. De franska ministrarne känna redan till den grad detta inflytande, att de, fastän de ännu ingenting hoppas, likväl beslutat ingå till kejsar Napoleon med begäran om franska truppernas återkallande från Mexico, hvarför man kan med fog antaga, att detta ätven skall förr eller senare verkligen inträffa. Denna vändning i den politiska ställningen bör noga fasthållas, ty den skall enligt vårt förmenande komma att bli af ej ringa inverkan på de kommande händelsernn. Från Frankrike skrifves, att man nu bestämdt den resp. plats, som de olika nationerna skola erhålla i lokalen för 1863 års verldsutställning i Paris. Frankrike skall erhålla c:a 64,000 metres (1 meter omkring 3 fot), England 23,000 d:o, Belgien 7,000, Preussen 7,000, Osterrike 7,000, de öfriga tyska staterna 8, 000, Holland 2,000, Nordamerikanska Fristaterna 3,000, Schweiz 2,000, SverigeNorge 2,000 och Danmark 650 metres. Dock är här endast fråga om rummet i sjelfva utställningssalen, men ej i den för utställningsföremål bestämda park, som skall omgifva byggnaden. D. 31 Augusti aftäcktes högtidligt Frangois Aragos staty i den aflidnes födelseort Estagel. Ilögtidligheten var officiel och berörde endast den firade bortgångnes fortjenster som vetenskapsman, ej såsom republikan, ty det ordet klingar ej bra i de maktegandes öron, Penningmannen Isaak Pereire, såsom deputerad tör departem. Vestpyreneerna, och den gamle Saint Simonisten Michel Chevalier höllo sesttalen. be ha båda gjort en märkvärdig carriöre, men de äro män af snille och det är lätt att hålla tal öfver verldsborgaren Frangois Arago. Les grandes hommes ne meurent pas! började Pereire. Öfver Aragos politiska sida kastade han dock den kristliga kärlekens mantel. Kejsar Napoleon har lofvat konungen af Portugal att vara gudfar för dennes barn i st. s. konung Victor Emanuel, som ännu är belagd med kyrkans bann och derför icke anses af pålven värdig. Emil Ollivier, som Napoleonsdagen utnämndes till riddare af hederslegionen, har tillbakavisat denna hedersbetygelse. Den bekante republikanen Blanqui har flyktat ur sjukhuset Necker, deri biträdd utaf flera af hans vänner, som kommit för att helsa på honom. : Thiers lägger i dessa dagar sista handen vid tredje bandet af sin bok: ÅFlorens Historia. Furst L. Czartoryski i Paris, alltsedan sin fars död chef för den polska aristokratien i utlandet. står i begrepp att draga sig alideles tillbaka från politiken. Han tänker slå sig ned på sina gods i Galizien, hvartill han redan erhållit tillåtelse af Österrike. I Portsmouth har för de franska gästerna under ett stort tält gifvits en bankett, vid hvilken 400 gäster tillstädesvoro. En del tal höllos, men de äro temligen färglösa och föga anmärkningsvärda. Franska flottan lemnade d. 2 d:s på förm. Spithead. De engelska tidningarne sysselsätta sig ganska lifligt med de båda tyska stormakterna och deras bråk och förvirring i hertigdömena. Tonen är mycket bitter och nästan ingen tidning tager parti för Preussen eller Österrike. Till Polens hufvudstad, det förr så stolta, nu så sorgbundna Warschau, har anländt kejsar Alexanders bror, storfurst Nicolaus, åtföljd af en talrik och lysande svit. Det säges att ändamålet med detta besök skall vara, att åter knyta underhandlingar med polackarne och räcka handen till försoning. Det är ett steg i samma anda som om en person slagit en annan halfdöd och ännu med lyftadt vapen, för att gifva dödshugget, föreslår den