Göteborgsposten – 7 september 1865, sida 2

2————————— Hon nämnde äfven att hon skulle innesluta stackars Milly i en bjudning till Elverston; bilden af kapten Oakley stod då framför mig och jag tyckte mig se han svackra ögon hvila fulla af förvåning på stackars Milly, för hvilken jag börjat att känna mig sjelf ansvarig. SENARE DELEN. Ett nattligt besök. Man har stundom frågat mig, hvarför jag bär en underlig liten turkosring, hvilken för det oinvigda ögat synes som alldeles värdelös och en opassande följeslagare till de juveler hvilka öfverlägset blixtra bredvid densamma. Det är ett litet minne som vid denna tid kom i min ego. — Nå, flicka, hvad namn skall jag ge dig, utropade Milly då hon en morgon rusade in i mitt rum i ett tillstånd af oroande munterhet. — Mitt eget, Milly. — Men du måste ha ett öknamn, liksom alla andra. — Bry dig ej derom, Milly. — Men jag vill det. Skall jag kalla dig madam Oväsen. — Nej det skall du icke. — Men ett namn måste du ha.