Göteborgsposten – 6 september 1865, sida 1

Slesvigarne i Köpenhamn. Vi meddela efter de i går anlända danska tidningarne en sammanfattad redogörelse för detta märkliga besök af innevånarne från en eröfrad proving hos innevånarne i den stad, som förr var deras gemensamma hutvudstad. En hvar, som ännu eger ett sinne öppet för nationala stämningar och rörelser, måste med deltagande åse detta besök och af hjertat önska, att det må hos dem som makten ega utöfva den verkan, att de bli mera benägna än hittills att lyssna till den svages och undertrycktes begäran om rätt och rättvisas skipande — det är ej mer man fordrar: Med hvilka känslor — säger danska Dagbladet — ha ej våra slesvigska bröder i lördags för första gången efter den tunga skiljsmessan satt foten på den jord, som annu ingen kan förneka benämningen dansk, sett den danska flaggan svaja, hört de danska hurraropen och de danska sångerna, kännt danska händers tryckning och danska hjertans slag! Och med hvilka känslor ha vi icke mottagit dem, budbärare från det dyrköpta och likväl nu förlorade Slesvig, de lefvande vittnesbörden om, att intet våld kunnat kufva slesvigarens goda danska anda, att han skall fortfarande tasthänga vid moderlandet och värna om sitt danska tungomål, så om han värnat om det i århundraden, tills befrielsens timma slår och det lifliga hopp uppfylles, som oaktadt de tunga tiderna bor i alla danska slesvigares hjertan. Sex ångbåtar lägo i lördags morse färdiga vid Slesvigs kust att mottaga de talrika skaror, män och qvinnor, borgare och bönder, som med hoppets ankare i rödt på ett hvitt band såsom igenkänningstecken strömmat till från stad och land för att vara med. Tvenne ångbåtar, Valdemark och FFlora, togo vid Arösund gästerna från Haderslevs amt ombord, från Åbenrå öfverfördes deltagarne i den nya ångaren Öresund, Diana hade Flensborgarne ombord, och de 650 deltagarne från Als och Sundeved begagnade de tvenne ångarne Aurora ochHertha. Inga positiva hinder lades i vägen för inskeppningen, och man såg ej till någon af de hatade gensdarmorna, hvilka annars bruka vid hvarje tillfälle vara tillstädes. Färden började sålunda under goda utsigter, och om än mänget sinne då kanske ännu var böjdt under förhållandenas tryckning, blef dock hjertat lätt och ögat strålande, då längs Fyens kust den danska flaggan svajade emot slesvigarne samt viftande dukar och hurrarop helsade de förbifarande. Ett starkt intryck gjorde emottagandet i Svendborg (Fyen), dit den första ångaren kom kl. half 10 s. m., emottagen med hundradetals Dannebroger, hurrarop och sång. Uppehållet här var dock kort och fartygen åugade af till Korsör. På Korsörs bangård hade flera seländska städer — Korsör, Skjelskör, Slagelse, Sorö, Hestved och Kallundhorg — förenat sig om att bereda de väntade gästerna ett festligt emottagande. Med riktig blick för hvad som i detta ögonblick var den mest passande och tilltalande dekoration, var Dannebrogen den mest framträdande dekorationen. Öfver ingången till stationshuset lästes Hostrups i detta ögonblick vältaliga ord: Ja, Dagen kommer, vi det veed, i Skjöndt kun den sees i Drömme. På hotellets murar lästes de ord, som nu mest af allla kunna tillämpas på de danska slesvigarno: Tro och Haab. Klockan var omkring 542, då salut tillkännagaf, avt den förste ångaren var under insegling, och kort derefter gled FloraX, alldeles behängd med flaggor, och derpå Waldemar in i hamnen. Slesvigarnes hurrarop ljödo från de fullproppade fartygen, de besvarades ifrån land med outsäglig hänförelse, under det damerna viftade och musiken från den med grönt TT a ——