ligen bör gå och se dessa platser. — Åh, nej, icko detta yttrade han i det ett af bladen i boken blåste öfver — detta är ÅKatten och Fiolen, ett ogendomligt litet värdshus, hvarest jag för några dagar sedan fick mycket godt öl Vid dessa ord visade Milly en orolig benägenhet at deltaga i samtalet, men då iag icke visste hvad som skullc komma, skyndade jag att göra någon anmärkning öfver de lifliga skizzer, på hvilka han villo fästa min uppmärk samhet. . — De ställen som jag skulle vilja visa er till ligg helt nära — blott en kort promenad till häst eller vagn. Vi bläddrade igenom den lilla boken sedan han visa mig de vyer han först omtalat. Bland andra fanns der er verklig liten perla hvilken föreställde kusin Monicas täck gamla hus i götisk stil. Hvarje teckning blef föremå för en liten kritik eller hade sitt äfventyr eller sin be rättelse förbunden med sig. Då han skulle åter lägga ned den lilla boken i fic kan, allt under det han pratade med mig, erinrade har sig plötsligt den stackars Milly som började se ganska dy ster ut, men blef betydligt gladare, då han lemnade hennq boken med några ord, hvilka hon synbarligen missförstod ty hon gjorde en af sina besynnerliga nigningar och tyck tes ämna att släppa den i sin egen ficka samt mottaga der som present. — Se på teckningarne, Milly, och återlemna den se dan, hviskade jag. På hans begäran lät jag honom se på min ofullbor