väl omöjligen få stanna vid en affär mellan justitieombudsmannen och konsistorierna, hvilka senare 5 nas föga respektera den förre, utan betrakta sig såsom sjelsständig makt i staten, som ha att föreskrifva hvarmed folket skal! sysselsätta sig. Det är eljest icke den s. k. andliga utan den verldsliga makten förbehållet att beifra sabbatsbrott och detta af skäl att man velat skydda samhället mot presterskapets 8. k. nit. Ingriper presterskapet dermot uti den verldsliga maktens embete, så äro vi tillbaka i den katolska tiden och mot detta måste hvarje person, som sätter värde på friheten, uppresa sig. Det må vara nog dermed, att svenska folket beslutat beväpna och vapenöfva sig: då skall detta också ske och folket behöfver icke tåla några konster till hinder derför från presterskapets eller någon annans sida. Må man taga sig till vara för att genom undfallenhet mot presterna öka den spänning, som deras motarbetning af nationalbevapningen på många orter väckt och som kan gifva anledning till störande af den endrägt, hvarmed skarpskytteväsendet hittills lyckligen kunnat utveckla sig.