Göteborgsposten – 26 augusti 1865, sida 1

Mary Quince. hvilken skulle åtfölja mig till Bartram-Haugh såsom min kammarjungfru. — Skilj er aldrig vid Mary Quince, sade lady Knollys i afgörande ton; de skola sätta det i fråga, men gör det icke. Hon fasthöll ifrigt vid denna punkt och återkom till densamma ett halft dussin gånger hvarje dag. — De skola säga att hon ej är passande till kammarjungfru åt en ung dam, såsom hon visserligen ej är; men hon är trofast, tillgifven och hederlig; och sådana egenskaper äro af värde öfverallt, men isynnerhet på ett sådant ställe som Bartram-Haugh. Tillåt dem cj att skaffa er någon ung fransk nippertippa i hennes stille. Ibland yttrade hon saker som på ett obehagligt sätt anslogo mina nerver och uppväckte hos mig en obestämd känsla af fara. Såsom t. ex.: Jag vet att hon är er trogen och en god varelse; men är hon tillräckligt skarpsinnig? Eller med en blick af oro: Jag hoppas att Mary Quince ej blir lätt förskräckt. Eller: Kan Mary Quince skrifva, i händelse ni skulle bli sjuk? Eller: Kan hon uträtta ett budskap ordentligt: Eller: Är hon en person som kan företoga någonting och ir kallblodig, då någonting inträffar som erfordrar sådana egenskaper? Dessa frågor kommo ej alla efter hvarandra, såsom de här stå nedskrifna, utan efter långa mellanrum, och följdes hastigt af prat i vanliga ämnen; de framkastades vanligen af min kusin sedan hon en stund varit tyst och grubblande, och ehuru jag ej kunde sluta någonting mera bestämdt af dessa frågor, tycktes de mig likväl påpeka nå