Göteborgsposten – 25 augusti 1865, sida 1

roder Julius till del. Man skall inom den r familjen haft mycket svårt för att förmåJ rinsen uppgifva sitt veslut, och det säges, att t . höghets plötsliga afresa till kontinenten arangerats, för att han under resans lifvande in-le lytande må kunna glömma den kränkning, som sv jlifvit honom tillfogad. Genom stiftsprosten Just Paullis dödl! ar i Köpenhamn ett embete blifvit ledigt, se wilket inbringar mellan 8 och 10,000 rdrs lanskt, förutom de andra agrementer som på tt mera indirekt sätt följa deraf, att man beläder ett så ansedt presterligt embete som let sjelländska stittprosteriet. Naturligt har en utomordentligt stor mängd ansökningar insätt från mer eller mindre lärda teologer, men embetets egendomliga beskaffenhet gör, att troligen endast de män kunna vänta att komma i betraktande, hvilka äro nog lyckliga att kunna glädja sig åt H. M:t konungens och biskop Martensens synnerliga gunst. Af sådana män nämnas tvenne, pastor G ud e från Lolland, som skall vara en intim vän och anhängare af Martensen, och den från Slesvig fördrifne prosten Kofod-Hansen, bekant såsom ifrig anhängare af Sören Kjerkegaard och Augustforeningen och derföre i stor gunst vid hofvet. Det kommer nu an på, hvem som i denna sak har mest att säga, konungen eller biskop Martensen, ty det är väl bekant, att denne den danska kyrkans primas aldrig varit någon vän af Sören Kjerkegaard och hans lärjungar. Efter hvad som förljudes, påtänker man att med snaraste börja utgifvandet af en på tyska skrifven Generalcorrespondena:, beräknad på att genom sitt billiga pris kunna spridas i Tyskland och meddela pålitliga och opartiska underrättelser från Danmark till detta land. Såsom redaktör nämnes diktaren Edmund Lobedanz, hvilken inlagt förtjenster genom att medelst smaktulla ötversättningar göra den tyska läsverlden bekant med det bästa i den danska litteraturen. Det brutala öfverfall, för hvilket en af sekreterarne vid härvarande engelska legation varit utsatt, för ett par dagar sedan, ute på Strandveien, har väckt en viss sensation och utgör för ögonblicket dagens thema. Fastän ötverfall på främmande gesandter och de i deras bröd varande personer under vissa omständigheter kunna ge anledning till diplomatiska förvecklingar, kan man likväl hoppas, att freden mellan Danmark och England icke skall af denna anledning bli bruten. För våldsverkarne deremot kan affiren bli obehaglig nog, alldenstund förnärmelser emot diplomatiska personer, hvilka åtnjuta den s. k. exterritorialrätten, äro belagda med ganska strängt stra ft