Göteborgsposten – 25 augusti 1865, sida 1

en, der vändning gjordes, hvarefter kosan tyrdes till Lindholmen hvarifrån färden fortattes till staden, dit sällskapet anlände omring kl. 11 e. m. Under färden utfördes ång af medlemmar af Majornas sångförening vilken disponerade en särskild båt och musik t medlemmar al Skarpskyttemusik-kåren hvila kretsade omkring slottiljen i en rikt uppyst kapprodd-båt och samtliga med sina oner bidragande till det ytterst angenäma ntrycket at det hela. Nyheten om den härtädes i sitt slag ovanliga lustbarheten hade ockat tusentals åskådare till skeppsbron, träron och omkring liggande stränder och huntadetals båtar svärmade omkring på farleden nellan Stora och Lilla Bommen under det att rån land kanonsalut och hurrarop helsade let långsamt sramglidande tåget. Från flera ut sällskapets båtar uppsändes under farten aketer, vattendykare o. dyl, hvarjemte då ;ch då mångfärgade bengaliska eldar kastade stt romantiskt skimmer ortver den lugna vat.enspegeln. Ett mordattentat, hvilket tillfölje af sin itomordentliga djerfhet väckt det största uppseende härstädes, begicks i går förmiddag kl. 12. Förloppet härvid var följande: Droskegaren J. A. Skoglund, teatermaskinisten Jonansson och sergeanten Forssberg stodo vid sagde tid samtalande på Kungsportsplatsen, omkring sex alnar till höger (då man kommer frän staden) om bron och tre alnar från nya kajen vid Vallgrafven, då plötsligt ett skott afiossas och en kula träffar maskinisten Johansson i högra lårbenet samt ytterligare droskegaren Skoglund i högra knäet eller straxt ofvan detsamma. Sergeanten Forssberg deremot blef oskadad. Johansson stod vid tillfället med högra sidan vänd mot droskstationen vid Hennigska huset; vid hans venstra sida stod Skoglund med ansigtet vändt emot samma hus och framtör J. befann sig Forssberg med ryggen emot Östra hamngatan. Då dädet föröfvades funnos blott få personer på torget. Emellertid strömmade snart folk till och bland de tillstädeskomna befann sig äfven tältskären Hirschfeldt, hvilken provisoriskt förband de sårade, som sedermera i droskor fördes till sina hem. Såren torde lyckligtvis ej vara at särdeles farlig beskaffenhet. Eget nog märkte de sårade i törsta ögonblicket knappt nog, att en kula passerat igenom deras egna skinn, utan dröjde det en stund innan de kommo underfund med att saken var allvarsam. Enär skottet, att döma efter Johanssons och Skoglunds ställning då de sårades, måste ha kommit i den riktning som åkaredroskorna ha sin plats, och de personer som befunno sig i närheten så godt som enstämmigt förklarade att skottet måste ha blifvit aflossadt från detta håll, riktades naturligtvis misstankarne mot tvenne droskkuskar, hvilka vid tilltället befunno sig vid droskstationen. De blefvo båda uppkallade till förberedande polisförhör, hvilket t. f. polismästaren med vanlig raskhet och energi företog i går e. m. kl. 5. Resultatet af detta förhör, för hvilket här nedan närmare redogöres, blef att droskkusken Aug. Åberg införpassades till cellsängelset, hvaremot den andre, hvars namn var Olsson, tilläts att tillsvidare vistas på fri fot. Vi ötvergå nu till redogörelse för polisförhöret. Droskkusken Leander Olsson befann sig vid elfvatiden å droskstationen vid Hennigska huset och hade just sopat stenläggningen derstädes. Han stod vid hörnet af trottoaren utanför nämnda hus. Då han efter förrättadt arbete skulle taga på sig rocken kom Aug. Åberg åkande från Gamle port och körde fram droskan på stationen. Sedan hästarne stannat, vände Åberg sig om på kuskbocken och började Åknäppa ned droskan. I detsamma smälde ett skott, hvilket tycktes Olsson komma från midten af torget, åt hvilken sida han då vände sig. Han visste ej om någon person vid tillfället befann sig i droskornas närhet; sådant bruka de ej ge akt på då de stå vid stationen. På polismästarens fråga om ej O. fått någon tillrättavisning af Skoglund, svarade han nekande. Då , emellertid polism. tillkännagaf, att han visste det förhållandet varit sådant, medgaf han att det skett i T April månad. — Skoglund sjelf hade emellertid upp gifvit, att han för några dagar sedan gifvit O. en ör att söka försona det löftesbrott, hvilket jag