Ai EE fall dit för att söka försona det löftesbrott, hvilket jag fruktar är så förfärligt. Vi fingo vänta åtskilliga timmar innan posten an ände. För oss båda var denna väntan plågsam; för mig var den verklig dödsångest. Slutligen trädde Branston oväntadt in i rummet med postväskan. Der fanns ett stort bref adresseradt till lady Knollys — det var d:r Bryerlys rapport och vi läste den tillsammans. Det var dateradt dagen förut och dess innehåll var följande: Ilögtärade fru! Jag besökte idag mr Silas Ruthyn af Bartram-Haugh. Han vägrar bestämdt att på något vilkor afstå från sitt förmynderskap eller att bifalla det miss Ruthyn vistas på något annat stilla än under hans omedelbara vård. Han grundar sin vägran först på samvetsskrupler och förklarar sig ej ha rätt att af fruktan för personliga obehag afsta ifrån att uppfylla ett uppdrag, som på så högtidligt sätt blifvit honom ålagdt och som su enligt alla naturens lagar just maste tillhöra honom, sasom broder till den aflidne, att fullgöra; och för det andra på den inverkan ett sädant undandragande på uppmaning af en bland testamentsexekutorerna skulle ha på hans eget anseende, då han derigenom skulle på visst sätt offentligen fördöma sig sjelf. Då han vägrade att med mig diskutera dessa åsigter kunde jag ej komma någon väg med honom. Som jag således fann att han fattat sitt beslut, tog jag efter en kort stund afsked. Han omnämnde att förberedelserna för hans nitces mottagande voro gjorda och att han skall sända efter henne om ett par dagar. Jag tror derföre att det är bäst