Göteborgsposten – 22 augusti 1865, sida 2

— kn hvar väntade att så skulle bli, ty mycket skarpa saker trycktes å båda sidor, och jag tror att de personer, som hade de värsta tankar om honom, förmodade det nagot bevis om Silas brottslighet slutligen skulle blifva upptäckt. Och nu ha år gått förbi, och många af de personer, som erinrade sig tragedien på Bartram-Iaugh och mest togo del i angifvelserna och den ostracism som följde, äro döda utan att nytt ljus blifvit kastadt öfver tilldragelsen. Er onkel Silas är fortfarande utstött ur sam hället. Till en början var han vild af ursinne och skulle ha utmanat hela grefskapet, man för man, om de blott hade velat möta honom. Men han har sedan dess ändrat sina vanor och, såsom han säger, äfven sina framtidsplaner. — Han har blifvit religiös! — Ja, det var det enda som återstod för honom att företaga sig. Han är skyldig penningar, han är fattig, han är sjuk och, säger han sjelf, religiös. Austin som var mycket deciderad och oböjlig, hjelpte honom efter hans mesalliance aldrig utöfver de gränser han bestämt. Han ville söka att få honom i parlamentet och skulle ha betalt kostnaderna derför; men vare sig att Silas blifvit lättjetull eller att han förstod sin ställning bättre än Austin eller att han misstrodde sin förmåga eller att han möjligen var sjuklig, alltnog han afböjde förslaget, förebärande sina religiösa skrupler. Er far trodde att man sjelf kan vinna upprättelse, då en oförrättad man har lagen att stödja sig på; men han hade länge varit frånvarande ur verlden, och teorien håller ej streck. Ingenting är svårare än att då en person, en gang blifvit utstött ur en sällskapskrets åter