Göteborgsposten – 22 augusti 1865, sida 1

måste följa antingen med eller snabbt efter landatträdelsen. Ryssland har en fruktansvärd flotta, större än de öfriga Ostersjömakternas flottor tillsammantagna, och tre väldiga marinetablissementer: Cronstadt, Sveaborg och Reval; det måste — då ju nyare traktater under nuvarande politiska förhållanden lätt kunna ändras — skaffa sig fast fot i sjelfva Östersjön, således antingen en annullering at förbudet mot Bomarsunds återuppbyggande eller svenska ön Gotland eller båda delarne. Dessutom behötves en station i Östersjöns sydliga del: Bornholm eller åtminstone Hristiansö, allt i förening med det nya örlogsoch marinetablissementet i det afträdda nordenfjeldska Norge. Men ehu ru detta senare kommer att ligga som en ständig hotelse midt för Englands kust och nöja Ryssland tilll Europas andra sjömakt, är denna sjömakt dock i Östersjön i saknad af nödigt andrum och fri väg till hafvet. Derföre bör uttörandet af czar Peters till danska regeringen framställda plan vom möjligheten af Vesterhafvets förening med Östersjön medelst en kanal eller hamn, då Helsingör skulle blifva Europas största handelsplats, ej allenast påskyndas, utan älven utföras i vidsträcktare omfång. Man bör nemligen taga i betraktande och göra till föremål för lugn diskussion, om ej Danmark skulle göra sig mycket förtjent af Ryssland genom att utsträcka den af danska regeringen till hr civilingeniören Carl redan meddelade koncessionen å anläggning af en jättelik hamn — om 144 tunnlands ytinnehåll — till anläggande af en rysk örlogshamn. Först då skulle Rysslands supremati i de nordeuropeiska hafven vara obestridlig. Så vore ett stort steg taget till fullbordan af czar Peters testamente, denna alla ryska styrelsers heliga lag för alla tider. Men den lagen bjuder de tre nordiska rikenas undergång.