Göteborgsposten – 22 augusti 1865, sida 1

2 ———— —2—kä —— heterna angår. Den telegraftråd, som skall nedläggas mellan Ryssland och Danmark via Bornholm, och som för allmänna trafiken i det närmaste kan anses obeböflig celler åtminstone icke till sitt gagn motsvarande de stora kostnaderna, torde närmast få betraktas såsom en hofoch familjekabel. Från en tillfällig korresp. i Köpenhamn meddelar Aftonbladet vidare ett bref, som innehåller några upplysningar, märkliga nu, då annars klokt folk börjar svärma för en svängning i vår enda naturliga och traditionela politik och tillochmed törordar ett uppgitvande at lutningen till vestmakterna, hvilket måste vara liktydigt med en motsatt lutning åt östern — tertium non datur. I nämnda höpenhamnsbref omtalas, att den reaktionära veckotidningen Fronen, hvars redaktör Gräne mottager inspirationer från danska hofvet och den ryska legationen i Köpenhamn, sör d. 6:te d:s innehäller en ledande artikel med rubrik: -Venskabelige Forhold mellem Danmark og (!) Norden?, hvilken i närvarande ögonblick kräfver uppmärksamhet. Det heter i desamma bl. a.: Den, som har 27 pansaroch skrusskepp ute i Östers ön, kan väl temligen säkert påräkna, att blifva synnerligen höfligt och förekommande mottagen i Sveriges hufvudstad. Svenska regeringen skall derför såkerligen iche komma tillbaka till sin specialtraktat med vestmakterna af 1855, ej heller förnya sina förmaningar till ryska kabinettet angående polska resningen och ännu mindre upplifva de skandinaviska ideerna rörande Finland. . ij Sverige kan ej halva något Danmarks oafhängighet och sjelsständighet motsatt intresse; det kan ej annat än gå in på Rysslands anspråk i Östersjön. Men vill de förenade rikenas regering, vänskapligt närmande sig till Ryssland, erbjuda denna makt ett ättare tillträde till verldshafvet, så kan hon möjligtvis åstadkomma, att Rysslands supremati i Östersjön blir af ringa betydelse tör Sverige likasom för öfriga. Östersjöstater. Sverige-Norge kan måhända uppnå detta mål genom att afträda till Ryssland den del af det nordensjeldska Norge, som närmast gränsar till det. smala ryska territoriet mellan Finmarken och Svenska Lappmarken. Det består af svagt befolkade, ovägade landsträckor: men då man föreställt sig, att vid Warangerfjord ctt nytt Sebastopol kunde anläggas, så må anmärkas, att något dylikt lika väl bör kunna utföras vid Kaafjorden eller någon annan at de djupa hafsinskärningarne, och att tillträdet dit helt visst utan stor svårighet kan befästas, om man tager de många derutanför belägna klipporna till hjelp. Sverige-Norge kunde således förhjelpa Ryssland till en lättare väg till verldshafvet, än det nu eger, och derigenom göra sig i hög grad förtjent af Ryssland. Om Sverige-Norge vill, är deremot en annan råga. Den allmänna meningen är kanske emot en sådan landafträdelse och förbindelse med Ryssland. Men — 27 pansaroch skrufskepp kunna också inverka på den allmänna meningen eller dess organer. Köpenhamnskorresp. bifogar härtill: Citaterna äro ordagranna. Jag har ej betonat eller ur sitt sammanhang lösryckt någonting. Hela artikeln är så cynisk till tankegång och så hotfullt tydlig i formen, att det vore lika motbjudande som öfverflödigt att ytterligare beröra densamma. Men Sverige-Norge och dess regering böra ej lemnas i okunnighet om dessa genom en mellanhand gifna råd; de ha förvisso ej utkläckts i hr Gränes hufvud, utan äro antingen för honom dikterade eller åtminstone efter skedd forevisning gillade af herrskaperna; ty hur skulle denna beroende rubel-journalist utan order eller tillstånd ha vågat i tryck utsända en så infam, brödrarikena och deras konung hånande artikel i precist samma ögonblick, då ett ätminstone yttre närmande egde rum mellan Carl XV och Christian IX. . Vi kunna ej afsluta denna artikel utan att framställa ett litet tankeexperiment så lydande: Lättnaden för ryska sjömaktens tillträde till verldshatvet och Nordens tjenstaktiga förbindelse med Ryssland blifva ej fullständiga genom den tillstyrkta afträdelse at det nordanljeldska Norge till Ryssland. Ett supplement