Göteborgsposten – 19 augusti 1865, sida 2

slagen stjert och dos-å-dos en annan fågel i en mycket vacker fjäderskrud. Omkring dessa fåglar äro rangerade humrar, af hvilka en håller i hvardera af sina klor ett blått ägg, en annan ett ostron, som är uppbrutet, en tredje en ferserad råtta, en fjerde en liten vas fylld med griljerade gräshoppor. Vidare ser man fat med fisk samt fat med rapphöns, hare och ekorre. Ytterligare ser man en samling tallrikar med flera slags kort, med ägg, ostron,goliver, fisk, bär, meloner, legymer och diverse frukter. Väggarne i detta trichnium äro betäckta at fresco-målningar, framställande frukter, blommor, fåglar af tlera slag, allt omflätadt af fantastiska figurer, som åt det hela gifva ett synnerligt behag, omöjligt att beskrifva. På bordet, gjordt af ett sällsynt slags trä, ciseleradt och inkrusteradt med guld, marmor, agat och lapis lazuli, stå amphorw af guld för vin och några bägare af onyxX. En farlig magneti-dr. Ett ovanligt brottmål har nyligen afdömts inför assizrätten i departementet Var i Frankrike. En ung man om 24 år vid namn Castellan, törut illa känd, infann sig en afton hos en respektabel landtbrukare vid namn Hughes, föregaf sig vara döfstum och erhöll aftonmältid samt nattläger. Följande morgon öfvertalade han landtbrukarens dotter, en anständig flicka om 26 år, att rymma med honom och, såsom det i anklagelsen hette, lyckades att tå ett oemotståndligt inflytande ötver henne, förmedelst magnetism. Då hon kom till sina sinnen, var hon djupt gripen af ånger, men när helst han magnetiserade henne var hon ett villigt redskap i hans hand och gjorde hvad han befallde henne. Detta bekräftades äfven af vittnen. Tre läkare i Toulon afgåtvo i enlighet med den utmärkte pariserläkaren Tardieus och andra vetenskapliga auktoriteters åsigt det intyg, att man medelst hvad som kallas magnetism kan erhålla åcant inflytande öfver yngre qvinnor, att man alldeles förintar deras vilja. Medan Castellan stod inför domstolen skröt han at sin magnetiska kraft och erbjöd sig tillochmed att magnetisera kejserlige prokuratorn. Han försökte ifven att göra så, och skrämde derigenom så prokuratorn, att denne i vredgad ton befallde onom sänka sina ögon. Juryn förklarade fonom skyldig till att ha skändat den unga lvinnan och dömde honom till 12 års strafferbete.