Det börjar hvitna till skörd, och hösten står för dörren. Thorsdagens, ront ut sagdt, gemena väder och väglag gåfvo oss en ljuslig försmak af dessa trefliga höstdagar, då det är hvarken natt eller dag, då himlen hänger grå och blytung öfver våra hufvuden, allt emellanåt serverande ett genomträngande pinsamt duggregn, då sura miner och d:o skoplagg höra till ordningen för dagen och en obeskriflig anstrykning af kulenhet och kuslighet hvilar öfver hela naturen. Ännu, låtom oss hop: pas det, skola vi dock kunna motse åtskilliga vackra sommardagar. Parbleu, ännu är ju icke Rötmånaden slut, ännu är icke den s. k. kungliga veckan förbi, denna vecka, som till alla veritabla rojalisters glädje och gamman medför icke allenast båda drottningarnes och hertiginnans af Östergötland namnsdagar, utan också prins Augusts högst-egna födelsedag till på köpet. För dem, som icke haft råd eller lägenhet att närvara vid Napoleons-dagens (hvilken som bekant inföll i Tisdags) högtidliga firande i Paris, vilja vi påpeka det tillfälle, som erbjuder sig, att, till ersättning, under