Göteborgsposten – 18 augusti 1865, sida 1

—i5 — —.———— — — —— —— betjenten knackade på, fann han att han ej kunde väcka sin herre, emedan, såsom det visade sig, då dörren blifvit uppbruten, denne låg död på sin säng, ej i en pöl utan i en fullkomlig dam af blod, såsom det bekrefs, med afskuren strupe. — Hurn rysligt! utropade jag. — Så var det. Er onkel Silas blef väckt och myeket uppskakad naturligtvis, och han gjorde hvad jag tror var bäst. Han hade lemnat allting så nära som möjligt i alldeles samma skick, i hvilket det blifvit funnet, och sedan han skickat sin egen betjent efter traktens kronobetjent inhemtade han, som sjelf var fredsdomare, mr Charkes betjents vittnesmål, medan alla omständigheter ännu stodo friskt i dennes minne. — Kunde någonting vara mera riktigt och vist handladt? sade jag. — Åh, naturligtvis icke, svarade lady Knollys torrt. XXVI. Mera om Tom Charkes sjelfmord. Sedermera hölls ordentlig ransakning om saken, och mr Manwaring, of Wail Forest, var den ende juryman som under förhöret tycktes hysa någon tanka på att mr Charke dött för en annan hand än sin egen. — Och huru kunde han föreställa sig något sådant? utropade jag harmset. Jorts.)