ch förenade med ett band, hvarpå stod Åfaniljefördrag. Att de voro bekanta med våra idningars innehåll låter lätt förklara sig, då inska officerare, som läsa svenska, finnas omord. En af dessa omtalte, att ingen kanon på ansarfregatten, pansarbatterierna eller på mo:itorerna blifvit inlagd förr än med densamma kjutits 300 skott, med ökad krutsats för hvarje 25:te skott. Nånga kanoner hade dervid prungit. Den åsigten hade vunnit allt mera nsteg, på grund af erfarenheten, att hvarken esflade eller kammarladdningskanoner hålla it vid ett långvarigare begagnande, om ej let utsöktaste krut begagnas, och äfven icke lå i afseende på kammarladdningskanonerna. Man skall med tiden — yttrade en artilleriofficer ombord på en af monitorerna — komma till den öfvertygelsen, att slätborrade stålkanoner at grof kaliber äro de varaktigasto och verksammaste i krig, men deremot kammarladdningskanonerna utmärkta vid en må ttlig profskjutning, då allt kan modereras e er omständigheterna. Detta omdöme synes bekräftadt af vår ringa erfarenhet. De vid Högbo tillverkade och vid Stafsjö borrade stålkanonerna ha ännu icke uthärdat långvarigare profskjutning, utan sprungit ganska snart, då krutsatsen ökats. Och man har då upptäckt blåsor i stålet, hvilka vid utsmidningen förvandlats till långa, men fina kanaler, hvilka icke, trots allt arbete, gått ihop. Det synes således att konstfärdigheten ännu har ett stort hinder att öfvervinna, hvartill fordras stora ansträngningar, medtagande ofantliga kostnader, kännbarast tör de små staterna. I slutet af veckan lärer konungen skola afresa till Falköpingstrakten för att jaga, dertill inbjuden af hr Oscar Dickson. Vid det förestående riksdagsmannavalet (efter hr Schartau) uppställes mot grosshandlaren Wallenberg, häradshöfding Dufva. Den senare är en utmärkt, praktisk jurist med mycket mod, och skicklig affurskarl. Ur Wallenberg skulle dock göra vida större nytta derföre att han är en man med stor politisk blick, och just sådana saknas nu i borgareståndet. Göran.