Stafsunds egendom. Frih. Klinckowström, som för kort tid sedan inköpt den vackra egendomen Stafsund på Eckerölandet, har derstädes uti den under Carl XI:s tid af riksrådet gretve Lindschöld uppförda byggnaden vidtagit betydligare reparationer, bland hvilka må nämnas de af den stora kungssalen, hvars tak på ljusblå botten är öfversålladt med pressade kronor i guld samt rika dekorationer å listverken. Väggarna äro prydda med pressade gyllendukstapeter i guld på kornblå botten, med omfattningar af breda pressade buketter uti antik stil. I ett at sidorummen äro på grå botten med guldstjernor uppsatta dekorationer at breda friser och medaljonger i guld, äfven af pressadt arbete uti modern stil. Matsalen är försedd med ektapeter samt dekorationer i upphöjdt arbete. Dessa arbeten äro förfärdigade af fabrikör Mineur i Stockholm, som äfven haft bestyr med uppsättningen och det helas anordnande. En fritänkare. En brefskrifvare från Gotland till N. D. A. berättar bl. a: Mine kristlige åhörare eller rättare läsare! I hafven naturligtvis icke läst en bok som heter Afsskedet från kyrkan eller ÅEn Trosbekännelse eller Nagra samvetsfrägor behandlade i bref? Men om I icke hafven läst dessa arbeten, så ha ven I säkert hört talas om deras författare, s. d. rector scholae i Wisby J. N. Cram6r. Han är bosatt på Klintehamn och håller som bäst på med ett nytt arbete: En kritik öfver Guizots: Betraktelser öfver den kristna religionens väsende. Genom förf. vänliga erbjudande har jag varit i tillfälle att läsa hans arbete i manuskript — jag hoppas att Gud måtte förlåta mig den synden — och ehuru jag hvarken är filosofie eller teologie doktor, ja, icke en gång kandidat, och således, enligt våra stora teologers och filosofers omdöme, inkompetent att yttra mig i så rent abstrakta ämnen, vågar jag likväl påstå, att den olärde hr Cramer är en karl med klart hufvud och en god logiker och dertill att han skrifver en svenska, som skulle hedra Svenska akademiens stipendiater, för att icke säga ledamöter. Hr Cramer är en person, som genom sitt uppträdande mot statskyrkan och mot läran om Kristus förvärfvat sig en viss ryktbarhet, ooh jag var derföre nyfiken att lära känna en man, som så djerft vågat kasta stridshandsken mot hela kristenheten. Han är ännu i sina bästa år, af ett gladt och fryntligt lynne och lefver helt och hållet för sina idecr. Man har utmälat honom som en gudsförnekare, ehuru hans skrifter icke berättiga någon till ett dylikt antagande, men det lilla jag har samtalat med honom har öfvertygat mig om att den klara och fasta tro på en barmhertig Gud, som lefver hos honom, är mera värd än den svamlande och oklara hos mången, som fördömer honom. Man må nu döma honom huru man vill, för min del är jag dock öfvertygad om at Cramår är en ärlig man, som ärligt söker sanningen obekymrad af de stränga konseqvenser han för hen nes skull tvingas att uttala, och icke, såsom månger dåligt nog vill insinuera, en person som hämdlust el ler begäret att väcka uppseende bragt i harnesk.