Göteborgsposten – 17 augusti 1865, sida 1

så skall man med nästan fullkomlig säkerhet alltid kunna observera den andra makan i närheten. Ganska många fågelarter slå sig tillsammans i större eller mindre kotterier, men bland dem har man funnit att hvart par för sig alltid håller ihop. Dock finnes det ätven flyttfåglar, bland hvilka hanar och honor om håsten förena sig i olika skaror och så skiljda från hvarandra företaga sina utflygter; så är t. ex. fallet med bofinkarne. På våren uppsöka dock alltid makarne hvarandra. Näktergalshanen sjunger straxt efter sin ankomst om våren oupphörligt dag och natt för att locka till sig sin maka, som anländer först senare, eller rättare sagdt — då hon i alla fall sjelf vet att uppsöka deras gemensamma bo — för att ge tillkänna att han lyckligen anländt dit. Sparfhöken, sedan han under vintern solo företagit åtskilliga ströftåg hit och dit, ja till och med kanske aflagt en visit i Afrikas palmskogar, infinner sig på våren med sin maka i samma träd, i hvilket han året förut tagit atsked af henne och drager åter in i deras gamla bo, för såvidt det nemligen finnes qvar. I månggifte lefva endast några få fågelarter, såsom tjädern, de tama hönsen, ankorna och gässen samt några andra. Äktenskapen ingås vanligen på våren, och dervid eger ett alldeles bestamdt val rum, grundadt på en lika oförklarlig sympati, som den som vanligen bestämmer menniskornas, när icke andra omständigheter komma i vägen. Ufta är det slumpen som atgör, men, då flera friare trängas omkring en brud, styrkans rätt. Till och med då det finnes godt om giftvuxna damer, — hvilket likväl sällan händer, enär det bland fåglarne finnes flera hanar än bonor — uppstå otta strider framkallade af svartsjukan. I sjelfva äktenskapet förekomma aldrig några stridigheter, enär honan alltid fogar sig efter hanens vilja. Så är det t. ex. allud hanen som väljer platsen för boet och man har observerat flera fall, isynnerhet bland sparfvar och dufvor, då denne af dumhet eller rädsla valt en olämplig plats, hurusom honan tålmodigt dragit tillsamman byggnadsmaterial, ehuru det icke varit möjligt att anbringa det på den utsedda platsen. Endast i lärkfalkens husliga lif kan man någon gång observera ett litet gräl om något byte; dock urartar trätan aldrig till slagsmål. Äfven trohet i äktenskapet måste i allmänhet tillerkännas alla de fåglar som lefva i engifte. Härvid har man dock gjort den anmärkningen att en noggrann skiljnad måste göras mellan båda könen. Hvad honorna beträffar, säger den tyske naturforskaren, har jag hos dem, huru länge och noggrannt jag gjort mina iakttagelser, aldrig funnit ett enda bevis på otrohet, men bland hanarne förekomma, om också sällan, dylika fall. Denna olikhet är lätt förklarlig om man betänker det feminina slägtets naturliga tillbakadragenhet och skygghet. Härvid måste man noga särskilja mellan otro i äktenskapet och ett absolut upplöst äktenskap, hvilket ofta förekommer och dervid honan vanligen tager initiativet. Bland dufvorna förekomma ofta dylika frivilliga skiljsmessor, men endast då, när kontrahenterna från början icke frivilligt och af böjelse förenat sig med hvarandra utan detta skett at tvång. I sådane fall var äktenskapet också en sann mesallians och skiljsmessan eger vanligen rum på så sätt att honan åter uppsöker den make, trån hvilken hon blifvit skiljd, kanske genom en blott nyck hos hennes egare. Hos de icke tama fåglarne äro dylika skiljsmessor mera sällsynta, enär vid slutandet af deras äktenskap intet tvång existerar. Den som iakttagit hurusom tvenne sådana makar städse äro tillsammans, städse locka hvarandra, huru de dela lust och nöd med hvarandra, huru de under vinterns kyla trycka sig intill hvarandra, på det att ingen af dem skall sakna värme, — — RR TTT TTT TOC