Göteborgsposten – 15 augusti 1865, sida 2

— Finnes det något i testamentet, kusin Monica, som man icke vid första blicken uppfattar? frugade jag, ty jag blef nu orolig. — Jag önskar att ni måtte a mig det, fortfor jag. Hvilka äsigter menar ni? Ingenting särskildt. Jag tänker blott på det ödsliga gamla huset, och den gamle mannen, som är mycket fattig och begatt förtviflade däårskaper. Allt detta är icke rätta omgifningen för edra ar. Det är riktigt för: kräckligt och jag skall tala med d:r Bryerly. Kan jag få ringa på klockan mitt barn? — visst? svarade jag och ringde sjelf. — När lemnar han Knowl? Jag kunde icke säga det. Mrs Rusk skickades emellertid efter, och hon visste att omtala att han skulle gå med nattåget från Drachleton och skulle lemna Knowl kl. halt sju på aftonen, för att begifva sig till stationen. — Kan jag ge mrs Rusk i uppdrag, att föra fram ett bud från mig? frågade lady Knollys. — Naturligtvis. l — Var då god och bed honom att jag far säga honom hysra ord innan han reser. Snälla kusin! yttrade jag i det jag lade mina båda händer på hennes skuldror och allvarligt blickade i hennes ansigte — ni är mera orolig för mig än ni vill säga. Vill ni ej berätta mig hvarföre? Jag är verkligen mycket mera olycklig i min ovisshet än om jag kände förhållandet. — Har jag ej sagt er det mitt barn. De två eller tre år af ert lif hvilka skulle utbilda er till qvinna, äro bestämda att tillbringas i ytterlig ensamhet och, jag är 8