Fran Lilandet. Times är ingalunda bland de blad, son vilja göra utsigterna till krig särdeles hotan de; tvärtom, det skulle tillochmed ej tvekatt då och då tillgripa en liten nödlögn, fö att göra freden och lugnet sannolikare. De är derföre betecknande, då dess wienerkorrespondent skrifver: Blome har återvändt till Gastein och det skulle ingalunda öfverraska mig, om grefve v. Mensdorff befullmäktigat honom att underrätta den preussiske premierministern om, att Österrike för framtiden skall handla i öfverensstämmelse med förbundet uti alla de ämnen som beröra hertigdömena. Eftersom Österrike gick i krig mot Danmark, för att bibehålla sin position och sitt inflytande i Tyskland, kunde det måhända vara en god politik att afstå sina rättigheter i hertigdömena till tyska förbundet. Ett sådant steg skulle ej underlåta att göra det populärt hos tyskarne, emedan det skulle bevisa dem att Österrike icke liksom Preussen önskar se sig till godo på innevånarnes i hertigdömeha bekostnad. Det är min fasta öfvertygelse, att Österrike genast skulle bryta med Preussen, om det kunde räkna på de tyska mellanstaternas samverkan. Sachens vilja är god, men det kan icke våga att röra på sig, om det icke understödjes af tyska förbundet; Hannover är slaf af Preussen; Wärtemberg skall handla i enlighet med ryske kejsarens befallningar, och Bayern har ingen lust att göra gemensam sak med Österrike, emedan det fruktar tör sina territoria på venstra Rhenstranden. Hr v. Bismark har för en medlem af italienska regeringen påpekat, att ett godt förstånd mellan Preussen och Italien kan vara fördelaktigt sör båda parterna. Det säges tillochmed, att den preussiske statsmannen an