Göteborgsposten – 12 augusti 1865, sida 1

GOTEBOBRG, D. F. BONNIEKG BOKTEXUKTIB!A Museum äro för närvarande exponerade vinsterna till 2:dra klassens dragning vid såväl Industrisom Konstlotteriet. Bland de förra finner man flera både smaktulla och dyrbara artiklar, bland hvilka snickaremästaren C. G. Petterssons med vanlig omsorg och soliditet utförda bokskåp af valnöt och Ahorn (tyskt lönnträd) ovedersägligen intager hedersrummet. Vinsterna utgöras för öfrigt af ganska vackra och ändamålsenliga saker, flera ganska dyrbara, hvarom allt man på stället kan lättast ötvertyga sig. Vinsterna äro till antalet 125, uppgående i värde till 2,000 rdr och dragningen försiggår nästa Onsdag, I samma rum, der den ganska smakfulla uppställningen af dessa vinster är anordnad, förefinnas äfven de för Konstlotteriet afsedda, hvilka utgöras af 3:ne oljefärgstaflor (1 stort landskap med kor af N. Andersson, Hästar af löjtn. Lönnroth och Studie af G. Saloman), aqvareller, handteckningar, oljefärgstryck, litooch totografier, statyetter i biscuit efter Thorvaldsen och slutligen den i mångas tycke kanske bästa af alla, neml. en vacker afgjutning i biscuit af Molins Bältespännare. Flertalet af taflorna äro försedda med vackra, förgyllda ramar. Bland fotografierna utmärker sig i isynnerhet en, Le Bapteme (Fadderskapet) efter Ballins kopparstick, af hvilken äfven ett aftryck finnes utställdt i Musei fotografiska ateliers skåp å Södra Hamngatan, hvilken fotografi med sällsynt renhet och precision i utförandet återger det förträffliga originalet och, liksom öfriga prof på alster från denna atelier, fördelaktigt vittnar om raskt framåtgående och förtjenstfull utveckling. Hr Selinder spelar för mycket goda hus och man har nu tillfälle, att i motsats till hvad eljest brukar vara fallet, se äfven de öfre raderna besatta. De lockande baletter och dansnummer, hvilka figurerat på programmerna, ha naturligtvis mest bidragit till att fylla salongen, ty hvad den dramatiska delen af representationerna beträffar, så lemnar den naturligen åtskilligt att önska. Publiken har emellertid skrattat och haft roligt äfven åt dem, och åtskilliga af de gifna styckena hafva också varit så befängda, att äfven den surmulnaste blitvit tvungen att instämma i munterheten. Isynnerhet har detta varit fallet med 2:ne stycken: M:ll Sundblad vill gifta sig och En fru som tar in opium. I den förra utför hr Tivander med mycken ledighet sin roll och i samma stycke återsåg man med stort nöje en gammal gunstling hos publiken, fru Tillgren. De unga adepterna i Thalias tjenst ha emellertid alla en förtjenst, den att kunna sina roller förträffligt, och spelet är i allmänhet så raskt och lifligt, att man gerna kan säga att alltsammans går som en dans. Baletterna äro emellertid, som sagdt, hufvudsaken, och i dessa har publiken fått återförnya bekantskapen med flera utmärkta och lofvande förmågor. Ungdom och dans höra nu en gång tillsammans och lika obehagligt som det är att skåda em till åren kommen, okostig och duns-framkallande individ strutta omkring på tiljorna, lika angenämt är det att se de ungdomliga, smärta, smidiga och verkligt graciösa figurerna hos flertalet af hr Selinders elever, bland hvilka m:llerna Dahl, Andersson och Pettersson samt hr Sjöblom för hvarje gång stiga i publikens gunst. Med korvetten Najaden, som på återresan från sin Isbergsexpedition ankrat i närheten af Göteborg, medföljer från Arkangel äfven en temligen ovanlig passagerare, nemligen en björn, icke en på två ben, ty sådana äro då ingalunda sällsynta hvarken till lands eller vatten, utan en på fyra och till på köpet en äkta veritabel isbjörn, unge ännu, och ännu, (ty hos björnarne stiger icke civilisationen med åren!) hygglig i sitt sätt att vara. Vi hafva hört att det lärer varit fråga om att förära den långväga resanden till Göteborgs Trädgårdsförening, men at ett eller annat skäl lärer denna plan ha förfallit och den unge ryssen kommer med anledning deraf troligen att hamna ännu ett godt stycke sydligare från sitt fädernesland — i Karlskrona i stället för Göteborg. Göteborg d. 12 Augusti 1865.