Larsmessan är förbi, med sina fiskoch väftransaktioner, sina omsättningar af Kongelfs pepparkaka till pris och med sviter, hvilka hållits hemliga, med sitt något skojtiga tolklif på Getebergsängen, sina extravaganser vid bägaren och i andras kjolsäckar, sina gnällande vissångare med programmer, der dubbelmördaren Åberg och giftblandaren Lindbäck lockade talrika tio-öringar ur de vetgiriges fickor. Borta är den och med den en ganska